Så börjar Niklas Strömstedts svenska text till Abbas berörande ballad ”Slipping through my fingers”: ”Ryggsäck och keps bak och fram när hon går till skolan, vinkar och ler med en frånvarande blick…” Föräldern saknar sitt barn i takt med att hon växer och försvinner in i sin egen värld, till sina vänner och dagdrömmar. Det är en lika smärtsam som sund och nödvändig utveckling. Men frigörelse och växande kräver möjlighet till egen tid. Till exempel att kunna gå till och från skolan för egen maskin.

Själv ser jag de busiga Bullerbybarnen framför mig när de snackande och sjungande småspringer till och från skolan med små avstickare och busstreck på vägen. De har en sfär som är deras egen, kring vilken de vuxna finns som en självklar, mjuk buffert. En sköld som respekterar att barn också behöver privatliv och erfarenheter för att bli kloka, glada, trygga människor med integritet.

Hur kommer dagens barn att beskriva sin barndoms ”Bullerbyliv”? Med sina minnen från bilens baksäte?

Forskning visar att sättet att ta sig till och från skolan har betydelse för på barns utveckling, hälsa och skolresultat. En avhandling från Karlstads universitet, framlagd tidigare i år, studerar hur färdsätt, och därmed möjlighet till stimulerande aktiviteter, påverkar barns välmående och skoldag. Om de får gå, cykla eller åka buss till och från skolan mår och presterar de bättre under dagen. Samtidigt väljer alltfler föräldrar att skjutsa sina barn med bil.

Till en del beror föräldrarnas skjutsning sannolikt på skolvalet; barn går i dag inte alltid i en skola som ligger nära hemmet. Men även om de gör det kanske föräldrarna är oroliga att släppa ut dem trafiken? Nej, faktiskt inte, enligt avhandlingen. Till skillnad från föräldrar i andra länder anser många svenska mammor och pappor att skolvägen är så trygg att barnen skulle kunna ta sig fram på egen hand. Problemet är att de ändå sätter barnen i bilen, varje dag. (Till den som är tvungen att skjutsa sina barn är forskarens råd att göra bilresan till ett trevligt umgänge.)

Förutom att barn blir gladare och piggare av att färdas på egen hand och ha roligt med kompisar, finns andra studier som visar att friska barns skelettillväxt försämras av stillasittande. Även övervikt hos mindre fysiskt aktiva barn är ett känt fenomen. Därtill kommer en miljöaspekt. Biltrafiken måste minimeras för klimat och miljö. Och fler bilar minskar benägenheten att släppa ut barn själva. Vilket ökar bilismen ännu mer, och så vidare.

Oaktat alla andra aspekter kring valfrihet och segregation finns alltså en rad beaktansvärda hälso- och miljöproblem förknippade med att allt färre barn kan — och får — ta sig själva till och från skolan.

Barn behöver ett eget liv för att växa, hur smärtsamt det än må kännas för föräldern när hon dagdrömmande försvinner i väg om morgonen.