I en ny granskning av Riksrevisionen jämförs resurseffektiviteten och produktiviteten vid svenska lärosäten med övriga nordiska länder för perioden 2011-2016. Danmark har Nordens effektivaste lärosäten. Sverige kommer tvåa, Norge trea och Finland sist.

Det är bra att universitet och högskolor granskas. Bara i Sverige hade de år 2017 intäkter om 71 miljarder kronor, varav 56 miljarder var statliga medel.

Effektivitet handlar i sammanhanget om vad som går in – personal, studenter, doktorander och lokalyta – och vad som kommer ut på andra sidan: antal avklarade poäng bland studenter, antal disputerade samt antal publicerade forskningsartiklar. Produktivitet mäts som förändringar i effektivitet över tid samt teknologisk utveckling.

Att Danmark slår Sverige kan tyckas märkligt. Båda har ungefär 20 studenter per lärare. Och andelen lärare i förhållande till övrig personal – administratörer, kommunikatörer och andra byråkrater – är ungefär 50 procent lägre i grannlandet.

Men kostnaden per student ligger ungefär 100 000 kronor lägre på andra sidan sundet. Att vara effektiv betyder att göra mer med samma mängd resurser. Därtill har Danmark ihop med Finland ungefär dubbelt så hög produktivitetsutveckling som Sverige.

Att vi, inte minst med tanke på vår självbild som teknologiskt avancerade, är sämst i Norden på att använda nya teknologier är nedslående. En ljusglimt i sammanhanget är att Uppsala universitet och SLU i hela mätperioden uppvisar en hög resurseffektivitet.

Den genomsnittliga förbättringspotentialen, som Riksrevisionen uppskattar till sju procent, är densamma som vid förra granskningen 2011. I klarspråk: utan mer pengar skulle lärosätena ändå kunna öka sina prestationer med sju procent. Svenska lärosäten tycks ha slutat förbättras, helt enkelt.

Var därför på er vakt när politiker rapar mantrat ”mer resurser och fler lärare” som en lösning på den högre utbildningens svagheter.