En viktig del av beredskapen för rysk desinformation inför EU-valet är att Sverige under lång tid vetat om att den kommer. James Pamment, forskare vid institutionen för strategisk kommunikation, anser att myndigheter, organisationer och väljare är väl förberedda och rustade att skilja riktiga nyheter från falska. Och det är klart att han säger det. Han och hans forskargrupp har ju i ett drygt år haft ett uppdrag från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) att informera oss, att bland annat ta fram en handbok om desinformation.

EU:s utrikestjänst uppger (DN 16/5) att Kremls mål liksom tidigare är att splittra EU-länderna, att gynna nationalistiska krafter på bekostnad av de som söker samarbete. Vanliga nyheter i kanaler som Russia Today och Sputnik är sådana som går ut på att EU är korrupt och odemokratiskt, en elitistisk institution utan kontakt med ”vanliga väljare”. Men operationerna riktar i första hand in sig på Tyskland, ”ett stort land som det är värt att lägga pengar på”, samt Baltikum, där man har ”bra koll på hur marknaden för desinformation fungerar”.

Men att svenskar generellt inte tror på nyheter om att homosexuella styr i hemliga nätverk eller att Västeuropa står inför en nära förestående kollaps betyder inte att all påverkan och desinformation upphört. Sverige har under senare år varit ett tacksamt mål på grund av det stora antalet asylsökanden. Nyheter om skottlossningar, sexualbrott med mera kan skruvas till och Sverige kan uppträda som ett ”varnande exempel” såväl inom som utanför EU.

Den typen av nyheter om Sverige kommer inte sällan från USA (där de för övrigt också citerats av USA:s president). Det beror dels på hur den amerikanska alt right-rörelsen jobbar, men också på att ryska källor ofta ”tvättar” sina inslag genom att sprida dem via USA. Exempel på amerikanska sajter som sprider rysk desinformation är ”Southfront” och ”Strategic culture foundation”.

Det är för tidigt att ropa faran över. MSB:s enhetschef Mikael Tofvesson säger till Aftonbladet (15/5) att det finns en pågående generell kampanj där främmande makt försöker få oss att ändra uppfattning om vårt land. ”Ju närmare valet vi kommer, desto större är risken att man försöker sprida rena lögner”, tillägger han.

Det skulle kunna räcka med en statistikuppgift fram emot mitten av veckan. Något om utrikesfödda svenskar och brott, till exempel. Även om uppgiften är falsk och ursprunget oklart kan den få eget liv och i värsta fall komma att spela en stor roll i valrörelsens slutskede. Det råder inget tvivel om att det finns en jordmån för den sortens påståenden i Sverige, med tvärsäkra avsändare och ängsliga mottagare.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor spred nyligen en sådan uppgift i SVT:s partiledardebatt: ”Vi hade 100 000 försök till våldtäkt eller riktiga fullbordade våldtäkter förra året. Nästan 8 000 kvinnor som anmälde försök eller fullbordad våldtäkt förra året. Varför ska de här männen få stanna i Sverige? Varför utvisas de inte?”, undrade Busch Thor. Något svar fick hon inte där och då, det är svårt att bemöta en rad sifferuppgifter, men väl lite senare.

Svaret borde ha varit att Busch Thor har en poäng med sina 100 000 kvinnor om man hänvisar till vad som uppges i den nationella trygghetsundersökningen NTU och att mörkertalet för sexualbrott är enormt. Men att hon är ute och cyklar med kopplingen till utlandsfödda män, som visserligen är överrepresenterade i statistiken men att det lika gärna kan kopplas till andra faktorer, som ekonomisk utsatthet. Dessutom, hur ska svenska medborgare kunna utvisas?

Så såg dock nästan inga av svaren till Busch Thor ut. Antingen höll man med och utvecklade resonemanget ytterligare, eller så anklagades KD-ledaren för att i princip vara en mörkrets furste. På detta vis kan man med enkla medel åstadkomma polarisering och ett minskat intresse för valet till EU-parlamentet. Vi kanske inte förmår värja oss när dessa nyheter kommer, men vi sägs i alla fall vara beredda.