Plötsligt fanns de bara där. Elsparkcyklarna. Den globala sparkcykeltrenden nådde Stockholm först, Uppsala något senare. Ett år efter att de första cyklarna introducerades här i staden kan man hitta dem i gathörn, på torg och i parker.

För den som snabbt behöver tas sig mellan två punkter i de centrala delarna av kommunen är de en välsignelse, men för den som är rörelsehindrad eller synskadad är det inte lika roligt att navigera förbi dessa nya inslag i gatubilden. När Uppsala kommuns trafikplanerare summerar antalet anmälningar som kommit in framgår att en del mycket riktigt är från rörelsehindrade och synskadade.

Elsparkcykelsboomen ställer frågan om vem det offentliga gaturummet tillhör på sin spets – både rent praktiskt och principiellt. Företagens affärsidé är ju att utnyttja en offentlig nyttighet, våra skattefinansierade gator, trottoarer och torg, för egen vinnings skull. För andra affärsidkare som vill bedriva verksamhet på dessa platser krävs tillstånd, ofta avgiftsbelagda. Men här är det fritt fram. Det är inte en rimlig ordning.

Det är inte heller rimligt att affärsverksamhet utan kontroll begränsar tillgången till gaturummet för den som använder rullstol, har nedsatt syn eller har en barnvagn. Det är ju bland annat av den anledningen man inte får sätta upp ett försäljningsstånd eller slänga ut stolar till en uteservering lite som man vill.

I Stockholm har det blågröna styret slutit en frivillig överenskommelse med flera av företagen bakom elsparkcyklarna, som började gälla i juli i år. Bland annat innebär avtalet att det inom vissa områden endast är tillåtet att parkera på särskilt markerade platser. Trasiga fordon ska också forslas bort inom ett dygn och företagen förbinder sig att informera sina kunder om att man inte får köra snabbare än 6 kilometer i timmen på gångbanor, gågator eller gångfartsområden.

Uppsala kommuns trafikplanerare Ellinor Wik säger att man följer hur Stockholm gör (UNT 8/8). Det är väl passivt, för även om problemen i Uppsala inte är lika stora som i Stockholm finns all anledning att agera. Det offentliga gaturummet är till för alla som rör sig i staden. Då är också ett mindre antal överträdelser för många.

Om den styrande S-MP-L-koalitionen föreslår en reglering får den gärna vara tuffare än i Stockholm. Eftersom det också handlar om den mer principiella frågan om att privata företag åker snålskjuts på det allmännas bekostnad, bör även de olika hyrcyklarna som placerats ut i staden omfattas.

Där huvudstadsvarianten är frivillig bör Uppsalas lösning vara tvingande. Någon form av tillståndsförfarande och bötfällning av felparkerade fordon bör också ingå i ett åtgärdspaket. Att elsparkcyklarna är uppskattade och underlättar vardagen för många, innebär ju inte att uthyrarna ska få frikort att utnyttja gaturummet.