Korruption är inte roten till allt ont. Men graden av korruption är ett lackmustest för demokratin. Finns det korruption hålls den demokratiska utvecklingen tillbaka. Och omvänt, om demokratin går i fel riktning så kommer korruptionen som ett brev på posten. Transparency Internationals korruptionsindex för 2018 visar på få framsteg i kampen mot korruption det senaste året, men på ett antal viktiga områden steg tillbaka.

Som vanligt ligger de nordiska länderna i topp, tillsammans med Nya Zeeland, Singapore och Schweiz, med betygen 84-88 på en skala där 100 är helt fritt från korruption. Men det går inte framåt och allt är inte problemfritt. ”Problem i toppen”, skriver Transparency International och pekar på oförmågan att utreda storföretag som gör internationella affärer. Härvan med pengatvätt i Danske Bank är ett exempel men det finns många fler, exempelvis Telias mutaffärer i centrala Asien.

I Sverige finns också rader av exempel av vänskapskorruption, särskilt i samband med upphandlingar på kommunal nivå. De uppfattas ofta inte ens som korruption av de inblandade, men är det likafullt, och det skadar förtroendet och sammanhållningen. Varför ska just jag göra rätt för mig när andra kan glida förbi?

Att korruptionen är skyhög i sammanfallande stater som Somalia, Jemen eller Afghanistan, är ingenting att förvånas över. Där behövs i första hand fred och en uppbyggnad av säkerheten, då kommer också ekonomin att fungera bättre. Däremot finns en lång rad länder, i Afrika, Asien och Latinamerika, men även i södra Europa, som trots trygghet och fria val (i vissa fall något mindre fria) inte rör sig en millimeter mot toppen av listan. Korruptionen är inbyggd i systemet.

Det är lätt att se att många har mycket att förlora på att korruptionen bekämpas, som politiker, myndighetschefer och företagsledare. Men för folket finns enorma vinster att hämta, på sikt för hela landet och därmed också för de mest privilegierade. Ett fungerande och oberoende rättssystem är centralt. Den enskilde måste kunna lita på polisen på gatan och företagaren på tillståndsmyndigheten. Tilliten ger en positiv spiral av jobb och tillväxt, investeringar och affärer med andra länder.

Det finns positiva tecken i Afrika 2018. Botswana har länge varit ensamt exempel på ett relativt högt förtroende och låg korruption, ungefär på sydeuropeisk nivå. Nu närmar sig Senegal, Elfenbenskusten och Rwanda långsamt den nivån, vilket också märks i respektive ekonomier. Fler goda exempel behövs.

Det behövs inga fler negativa exempel. ”Håll ögonen på USA, Brasilien och Ungern”, skriver man i årsrapporten. Dessa tre länder har alla fått ledningar som ifrågasätter fria medier och oberoende institutioner. Att demokratin trycks tillbaka är roten till väldigt mycket ont, och ökad korruption är ett exempel.