Gårdagens statsbudget var den första på drygt 20 år som förhandlats fram över blockgränsen. Centerpartiet valde åter ett samarbete med socialdemokratin och fick den här gången sällskap av Liberalerna. Det som sticker ut av de 73 punkterna i januariavtalet, och som ska genomföras 1 januari, är avskaffandet av värnskatten. Det är lite olyckligt.

För tydlighetens skull: värnskatten bör avskaffas. Inte för att vänsterdebattörer igår tävlade om att hitta symboliska uttryck, som att staten nästa år ”häller pengar över högavlönade män i Djursholm”. Utan för att de liberala önskemålen egentligen är en översyn av hela skattesystemet. Det måste bli enklare och tydligare, med en annan avvägning av skatt på arbete respektive kapital.

Höginkomsttagare betalar helt naturligt höga skatter, och låginkomsttagare låga skatter, och att få behålla halva sin löneökning borde vara självklart. Att värnskatten bryts ut på detta sätt ger oförtjänt uppmärksamhet åt en krisåtgärd som borde begravts för länge sedan. Och det försvårar arbetet med en stor skattereform under kommande år.

Finansminister Magdalena Andersson (S) försvarade i riksdagen en budget med reformer för 29 miljarder kronor. Hon pressas från höger av att inte prioritera trygghet och rättssystem, från vänster av en sämre fördelningspolitik och från de egna leden av vacklande kommuner runt om i landet. De fem miljarder kronor i statsbidrag till kommunerna från M/KD-budgeten för 2019 utökades med 500 miljoner för nästa år. Kritiken lär inte tystna.

Få har uppmärksammat att Portugal i augusti passerade Sverige i EU-tabellen över lägst arbetslöshet, enligt Eurostat. Socialdemokraternas löfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 är inte bara passé, det är tillintetgjort med Sverige på 22:a plats. Endast krisländerna Spanien och Grekland finns numera på behörigt avstånd. SCB rapporterar samtidigt en arbetslöshet på sju procent och i stigande.

Svensk ekonomi gör nu en inbromsning efter nästan sex års högkonjunktur. Regeringen får skarp kritik av eniga ekonomer för att skönmåla tillväxt och arbetslöshet i budgetprognosen. Röster höjs för åtgärder för att ”möta lågkonjunkturen”. Men finansministern gör nog klokt i att spara stimulanserna till orderböckerna i exportindustrin börjar gapa tomma, som de gjorde 2009. Det blir dessutom ännu viktigare denna gång då Riksbanken denna gång saknar effektiva penningpolitiska vapen. Styrräntan står redan på minus och kan inte sänkas mycket till.

Det som stannar kvar från gårdagen är ändå detta: En hundring i sänkt skatt för medelinkomstpensionären, en dryg hundring för glesbygdsbon och 1 200 kronor för den med en månadslön på 75 000. Det är olyckligt att inte fler förmår höja blicken och diskutera rättvisa och utanförskap på ett annat plan, med fler komponenter. Men som januaripartierna bäddat får de förstås också ligga.