Vart vänder man sig när det ser ut att gå riktigt på tok, när klimatförändringarna hotar människans hela existens? När de vanliga vägarna, att försöka påverka genom att debattera och väcka opinion, ter sig som alltmer svårframkomliga. Sverige har ingen regering ännu och i land efter land är de demokratiskt valda ledarna satta under stor press. Till och med Frankrikes Macron, en ljuspunkt då han valdes med egen majoritet i fjol, har stora problem.

Var finns hoppet när land efter land vänder sig inåt och ser till sitt eget bästa? När auktoritära ledare som Kinas Xi Jinping och Rysslands Putin kan diktera villkoren och göda populismen globalt - samtidigt som EU försvagats kraftigt de senaste åren, liksom alla former av internationellt samarbete. Att det pågående klimatmötet i Polen riskerar att bli ett fiasko är uppenbart, men det kan också bara vara början på någonting mycket värre.

Hoppet kan vara 15-åriga Greta Thunberg, som strejkade för klimatet i Stockholm och som fick inleda klimatmötet med ett uppmärksammat tal. ”Världens ledare uppträder som barn”, sade hon. Det är mycket observant i en tid då det tävlas om att vara störst och starkast i sandlådan, med Donald Trump i spetsen. Även i övrigt har hon starka poänger om klimatpolitiken, att det inte görs nog, och som väckarklocka fyller hon en funktion. Men det räcker så, inte minst för Greta Thunbergs skull.

Ett annat ”hopp” väcks av filosofen Torbjörn Tännsjö (DN 29/11). Han är inte först med att tänka att klimatet kanske kräver något annat än demokratins långsamma malande. Det är helt enkelt för bråttom och samförståndet finns inte på plats. Men Tännsjö förespråkar öppet en ”global despoti” för att hantera klimatfrågan. ”Jag är demokrat”, förklarar han i ett replikskifte i samma tidning, men det är svårt att tro att han verkligen är det på djupet.

Den delen av en diktatur som handlar om att ”få saker gjorda” väcker alltid en viss beundran. Det gällde Hitler och Stalin och det gäller många av dagens ledare. Men prio ett för en despot är aldrig att bygga infrastruktur och ge folket jobb, det är alltid den absoluta makten och att rensa ut oliktänkande.

Demokratin och dess institutioner är under press och klimatet är verkligen ödesfrågan. Men inom den liberala demokratin och marknadsekonomin finns också hopp: ”Trump har fel. Allt handlar om att vara grön”, sade Dale Ross, republikan och borgmästare i Georgetown, Texas, till SVT (16/10 2017). Staden med 65 000 invånare får 100 procent av sin el från förnybara källor. Det beror i första hand på att detta alternativ blev 30 procent billigare för invånarna, mitt i oljebältet.

När allt kommer omkring är demokratin det enda hoppet för en värld som alla ska vilja leva i på sikt. Om man verkligen vill få någonting gjort, då är samarbete det enda sättet. Det vet ju varenda unge.