Skolresultaten i Uppsala kommun har rasat, enligt SKL:s nationella jämförelser. De senaste åren har Uppsala tappat nästan 100 placeringar.

Samtidigt visar flera oberoende undersökningar, inklusive kommunens egen, att lärarna i Uppsala har en mycket pressad arbetssituation.

Det är ingen vågad gissning att dessa två problem hänger ihop och kanske har samma förklaring.

SKL:s undersökning gäller grundskolan, men det finns skäl att oroa sig för situationen i Uppsalas gymnasieskolor. Vi har studerat statistik från Skolverket om finansieringen av gymnasieskolan för år 2016 och bakåt, som gör det möjligt att jämföra Uppsala både med andra kommuner och över tid. Trenden som framträder är tydlig. År 2016 var kostnaden per elev 112 500 kronor, vilket är något lägre än för jämförelsekategorin ”större städer”, som lägger 114 100 per elev och år. Det är även lägre än Stockholms kommun, där motsvarande belopp är 116 000 kronor.

Varför Uppsala betalar förhållandevis lite för gymnasieskolans undervisning är oklart, men vi betvivlar att det finns något belägg för att det skulle vara resultatet av någon överlägsen effektivitet. Dessvärre är situationen betydligt värre än vad dessa siffror antyder.

I Uppsala går nämligen en ovanligt låg andel av pengarna till just undervisningen. I ”större städer” går 50 procent av pengarna till undervisningen, medan Uppsala väljer att enbart satsa 45 procent av anslagen på undervisning. I Stockholms Stad går hela 56 procent till undervisningen.

Det innebär att varje elev i Uppsala får undervisning för 50 300 kronor per år, jämfört med 56 900 kronor i ”större städer” och 65 400 kronor i Stockholm.

Samtidigt redovisar Uppsala ett relativt högt skattetryck.

För en normalstor gymnasieskola skapas snabbt betydande orättvisor. Genom att resurser inte används effektivt i Uppsala – utan går till annat än just undervisningen – kan lärarna inte heller avlastas på ett effektivt sätt. Det betyder att de får mindre tid att förbereda varje lektion, vilket med tiden får effekter på kunskapsresultaten.

Uppsala står ut även i några andra avseenden.

1. För det första är lokalkostnaderna ovanligt höga. Uppsala betalar 25 500 kronor per elev och år för lokaler, vilket är högre än både ”större städer” (20 800 kronor) och Stockholms stad (24 700 kronor). Möjligen kan Uppsalas kostnader i relation till ”större städer” försvaras av att Uppsalas fastighetsmarknad har haft högtryck under senare år, men det är knappast rimligt att Uppsala har högre kostnader än Stockholms stad.

2. För det andra är posten ”övriga kostnader” ovanligt hög i Uppsala, hela 21 100 kronor per elev och år. Motsvarande övriga kostnader uppgår till 18 400 kronor per elev och år i ”större städer” och 10 500 kronor per elev och år i Stockholm kommun. Det är oklart varför Uppsala har dubbelt så höga ”övriga kostnader” än Stockholm kommun. Det är dock svårt att påstå att de bidrar positivt till elevens inlärning. I ”övriga kostnader” ingår nämligen inte elevhälsa, skolmåltider, bibliotek, läromedel och annat som rimligtvis kan påverka elevens inlärning i positiv riktning.

Det är också svårt att se hur Uppsalas höga lokalkostnader bidrar till elevens inlärning.

Vi känner inte till någon undersökning som på ett seriöst sätt visar att elevernas lärande förbättras av att öka lokalkostnaderna och minska undervisningskostnaderna. Lokalerna behöver givetvis vara ändamålsenliga, men de kan inte ersätta undervisningen.

Problemet med finansieringen av gymnasieskolan i Uppsala har en lång historia. Under perioden 2005–2014 sjönk andelen övriga kostnader, men därefter verkar utvecklingen ha stannat av. Det är märkligt med tanke på att andra kommuner uppenbarligen lyckas bedriva god undervisning, med lägre övriga kostnader och mer pengar till undervisningen.

Lokalkostnaderna per elev steg tidigare i Uppsala, bland annat på grund av minskande elevkullar i gymnasiet. Från år 2013 har emellertid lokalkostnaderna sjunkit, mätt som andel av de totala kostnaderna. Det är glädjande, men dessa kostnader behöver pressas tillbaka ytterligare.

Sammantaget framträder en bild av en gymnasieskola som dräneras på resurser genom att pengar dirigeras om till annat än undervisning.

Det har lett till att Uppsalas gymnasieskolor har en lärartäthet som ligger bland de lägsta i Sverige. Samtidigt lägger förvaltningen lönekriterier som innebär att lärarna ska undervisa mer.

Om den politiska ledningen i Uppsala menar allvar med talet om att prioritera ”vård, skola och omsorg” är det av yttersta vikt att resurserna kommer kärnverksamheterna till godo. Så är det inte idag. I Uppsalas gymnasieverksamhet läggs resurserna på annat än huvuduppdraget, som är att undervisa eleverna.

Lage Hedin, lektor i fysik, Celsiusskolan

Sven Ljungfelt, lektor i fysik, Fyrisskolan

Niklas Zetterling, lärare i matematik och fysik, Katedralskolan