Nyligen har vi Uppsalabor kunnat läsa om en busschaufför som blev misshandlad av passagerare när denne försökte utföra sitt arbete och kontrollera deras biljetter.
Det är helt oacceptabelt att personer som arbetar för oss länsbor ska utsättas för våld i sitt arbete.
Busschaufförer har ett väldigt viktigt uppdrag – många människor litar på kollektivtrafiken för att kunna leva sina liv. Utan förare till våra bussar så skulle både städerna och landsbygden lamslås.
Busschaufför är ett av de mest krävande arbetena som existerar – arbetssituationen skiljer sig väldigt åt jämfört mot de av oss som arbetar bekvämt på ett kontor. Busschaufförer arbetar obekväma tider, kan ha en uppdelad arbetsdag med ledigheten placerad mitt under en dag mellan två arbetspass, har tider att passa under hela sin arbetsdag, träffar väldigt många människor varav en del är påverkade av alkohol eller droger och arbetar i samma position hela tiden.
Busschaufförer är dessutom en av de yrkeskategorier som är mest våldsutsatta av alla.
Det finns forskning som visar att antalet våldsincidenter som busschaufförer är med om i sitt yrke är mångdubbelt jämfört med andra yrkeskategorier. Att busschaufförer dessutom arbetar helt ensamma utan kolleger gör att de inte på samma sätt har andra som kan ingripa när någon attackerar dem. Det bidrar till den faktiska utsattheten och också till den upplevda utsattheten – vilket bidrar till att busschaufförer kan uppleva en ständig oro och stress; och att de kan skadas mer psykologiskt av de hot och angrepp som de är med om.
Busschaufför har varit ett bristyrke i många år och är det fortsatt. Vill vi kunna rekrytera och behålla bussförare som varje dag gör ett viktigt men ofta otacksamt arbete behöver vi se till att deras arbetsmiljö är rimlig.
Vi måste säkerställa trygghet för busschaufförer– det kan aldrig vara accepterat att de ska behöva gå till jobbet och vara oroliga för vad som skulle kunna hända dem under arbetsdagen.
Att busschaufförerna förutom att utföra det viktiga uppdraget att ansvara för att transportera Uppsalabor och andra runt om i länet också ska fungera som biljettkontrollanter kan ifrågasättas. Forskning visar att de busschaufförer som försöker att hantera personer som smiter från att betala för sig är de med högst risk att utsättas för våld. Dessutom bör möjligheten för busschaufförer att kunna få ha kroppskameror ses över. Kroppskameror används av tågvärdarna på Pågatågen, efter att en provperiod under 2017 visade att det ökade tryggheten. Även busschaufförer på vissa linjer i Stockholm har redan kroppskameror av trygghetsskäl. Det är visserligen alltid viktigt att utökad kamerabevakning genomförs med stor försiktighet, då människors frihet och rätt till integritet är oerhört viktigt utifrån ett demokratiperspektiv.
I det här fallet kan en balans uppnås genom att busschaufförerna slår på kamerorna enbart när de upplever att det kan finnas ett behov.
Region Uppsala bör också utreda vilka vinster en avgiftsfri kollektivtrafik skulle kunna innebära. Givetvis kommer det med höga ekonomiska kostnader men de faktiska vinsterna är många; exempelvis förbättrad arbetsmiljö för bussförarna vilket leder till lägre ohälsotal och minskade kostnader för sjukskrivningar och hälso- och sjukvård, demokrati- och jämlikhetsvinster då alla i Uppsala län kan röra sig fritt, positiv påverkan på miljö och klimat eftersom tröskeln att utnyttja kollektivtrafiken i stället för att ta bilen sjunker och en positiv bild bland turister som kommer att uppskatta enkelheten att utforska just vårt län. Dessutom försvinner alla kostnader kopplade till biljettförsäljning och kontroller
