Framtidens arbetsmarknad byggs redan i dag och i detta är skolan central. På 90-talet sjösattes omfattande skolreformer. Beslutfattandet i skolan decentraliserades och vi lämnade ett system byggt på en byråkratisk logik till förmån för ett mer marknadsinspirerat system där kunder och brukare stod i centrum.

20 år senare, med fallande skolresultat, bristande likvärdighet och en annalkande lärarbrist, är frågan om detta systemskifte har tjänat skolan väl.

Mycket tyder på att detta systemskifte har påverkat skolan negativt. Vi avhandlar detta i vår rapport ”Skolan sviker – hur, varför och vad vi kan göra åt det”, skriven inom LO:s projekt Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik. I denna artikel diskuterar vi den tydligaste effekten: den på lärares förutsättningar.

Artikelbild

Dany Kessel

Med 90-talets reformer skulle lärare få större frihet i klassrummet och skolledare skulle få ett tydligare mandat som pedagogiska ledare. Staten överlämnade makt och ansvar till skolpersonalen.

Samtidigt stärkte man dock andra gruppers position gentemot lärare och skolledare. Om än med goda avsikter så underminerade, snarare än lyfte, detta lärarkåren.

För det första bidrog kommunaliseringen av skolan till att kommunala beslutfattare enklare kunde blanda sig i skolans arbete genom lokala måldokument och administrativa system. Antalet mål växte och lärares och skolledares arbete blev svårnavigerat. Administration upptog en allt större del av lärarnas tid.

För det andra stärktes elever och föräldrars position gentemot skolan, både i egenskap av brukare och som kunder. Att en förälder eller elev som är missnöjd med ett betyg kan byta skola och ta med sig skolpengen är inte bara problematiskt för skolan utan påverkar också lärarnas roll, vilkas fokus skiftar från lärande och kunskap till betyg och bedömning.

Artikelbild

Elisabet Olme

Lärarnas minskade auktoritet kan också ses i de allt mer omfattande kontrollmekanismerna av skolans personal som byggts upp, samt lärarnas minskade makt över sin tid och dåliga löneutveckling.

Detta har påverkat rekryteringen till lärarutbildningen. I dag kommer vi inte kunna ersätta de lärare som slutar med dem som examineras från utbildningen, inte ens om lärare enbart slutar på grund av att de går i pension. Samtidigt hade en fjärdedel av lärarkåren 2007, av annat skäl en pension, lämnat yrket till 2011. Därutöver har dagens lärarstudenter sämre akademiska kvalifikationer än tidigare.

Den kritiska utvecklingen av den svenska skolan måste vändas om vi ska kunna lägga en bra grund för framtidens arbetsmarknad. Flera av de otaliga lösningar som har presenterats är tillbakablickande och innebär i olika grad en återgång till det byråkratiska system vi hade innan 90-talets reformer. Men det fanns legitima skäl till att vi övergav det systemet. Vi tror i stället att man bör söka efter en ny väg att gå.

Internationella jämförelser visar att utbildningssystem som förlitar sig på starka professioner överlag är mer framgångsrika.

Ett system som vilar på en professionslogik är därför ett naturligt alternativ. Det innebär att en självständig lärarkår ansvarar för skolans måluppfyllelse och utveckling, med yrkesnormer och en professionsetik som främsta verktyg för att garantera systemets kvalitet och likvärdighet. Men att bygga upp lärarkåren till en nivå där den kan bära sin profession är ingen enkel uppgift, speciellt inte utifrån en kår med sargat självförtroende och underminerad auktoritet.

Vi tror att övergången till en professionsbaserad skola bäst påbörjas genom en kraftfull satsning på lärarna.

I vår rapport diskuterar vi en sådan satsning i mer detalj. Kortfattat tror vi att höjda lärarlöner och tydligare karriärvägar för lärare, mer tid till pedagogisk verksamhet, en satsning på lärarutbildningen och nya vägar in i läraryrket är vad som krävs. Totalt uppskattar vi att det rör sig om satsningar på runt 20 miljarder kronor om året.

En satsning av detta slag är en viktig signal från samhällets sida om att man menar allvar. Det skulle öka incitamenten för nuvarande lärare att stanna inom skolan och göra det mer attraktivt att satsa på en lärarkarriär. Allteftersom en profession växer fram kan mer ansvar överlåtas på lärare och kontrollmekanismer designas om. Detta skulle ytterligare höja läraryrkets status och leda till en positiv spiral inom den svenska skolan.

En stolt lärarkår med integritet och rätt förutsättningar att fokusera på den pedagogiska verksamheten kan få den svenska skolan på rätt köl, om den får förtroendet att verka inom ett professionsbaserat system.

Dany Kessel

Elisabet Olme

doktorander i nationalekonomi vid Stockholms Universitet.

Fotnot: Projektet Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik har i uppdrag att arbeta fram underlag till LOs nästa kongressrapport. En egen rapportserie tas fram av såväl externa experter som LO:s egna utredare. Rapporterna ska bidra till en öppen och bred debatt kring frågor som knyter an till kongressrapporten. Slutsatserna är författarnas egna och beslutas inte av LO:s styrelse.