Ebba Busch Thor blev nyligen uppmärksammad för ett citat om kärnfamiljen. Citatet handlade om barns rätt till sina biologiska föräldrar, som Busch Thor försvarar. Kristdemokraterna var även kritiska när riksdagen röstade igenom assisterad befruktning för ensamstående 2015.

Många har tolkat Busch Thors citat som att hon anser att homosexuella skulle vara sämre föräldrar än heterosexuella. Det stämmer inte. ”En människas förmåga att vara en kärleksfull, närvarande och trygg förälder i sitt barns liv avgörs inte av mammans eller pappans sexuella läggning” förklarar hon. Busch Thor har även varit drivande för att Kristdemokraterna skulle ta ställning för att homosexuella par ska få adoptera, en linje som varit mycket motsägelsefull annars.

Desto mer motsägelsefull är partiets linje kring assisterad befruktning av ensamstående. Sedan 1 april 2016 är detta lagligt, enligt samma villkor som för gifta, registrerade partners och sambos. Barnet får då endast en rättslig förälder, vilket är vad KD hade invändningar mot. Vad är då argumenten för detta?

”Alla barn har en mamma och en pappa och därför är det bästa för ett barn att växa upp med sin mamma och pappa och ha dem som förebilder”. Det anser Ebba Busch Thor. Biologiskt har hon förstås rätt i att det krävs en spermie och ett ägg för att det ska bli ett barn, och att alla barn har biologiska föräldrar.

Felet hon gör är att från det dra slutsatsen att det bästa för ett barn är att växa upp med sin biologiska mamma och pappa. Det följer inte nödvändigtvis av att ett barn har en biologisk mamma och pappa. Att hon ser det som mest ”naturligt” är inget bevis på att det faktiskt är det bästa för barnet.

KD anser även att barn har rätt att känna till sitt ursprung. De har all rätt att tycka det, men man kan fråga sig vad alternativet är. Tillåts inte de nuvarande formerna av assisterad befruktning så är det flera barn som inte skulle bli till, och då har barnen inte heller rätt till sitt ursprung eftersom de inte existerar. Eller så skulle inseminationerna ske utomlands, vilket inte heller skulle hjälpa barnet att veta vem fadern är.

Om man kollar på forskningen finns det faktiskt stöd för att ensamstående som fått assisterad befruktning kan ge sina barn en precis lika bra uppväxt som heteropar. En studie från 2009 visar till exempel att barn till ensamstående och lesbiska par inte uppvisade negativa skillnader när det gällde psykologisk utveckling under tonåren eller kvaliteten på föräldraskapet. Detta utan att barnen vuxit upp med en pappa, biologisk eller ej.

Tidigare har man ibland utgått från att barn till ensamstående har det sämre, eftersom man kunde se ett visst sådant samband. Det visade sig dock bero på andra saker. Ensamstående som inte planerat att skaffa barn, eller att uppfostra dem själva, hade i många fall en utsatt situation ekonomiskt, eller konflikter med barnets far som försvårade uppväxten. När barnet planeras av ensamstående är läget ett annat. När man kontrollerade för dessa faktorer försvann det negativa sambandet.

Barnets bästa används ofta som argument för alla möjliga saker, men frågan är alltid vilken grund som finns för det. Att något är mer naturligt än något annat är ett vanskligt argument – i det moderna samhället lever vi ”onaturligt” på många fler områden än det här. Mer relevanta frågor om barnets bästa handlar om välbefinnande, barnets utveckling, individens egen vilja och föräldrars omsorg och omdöme.

Biologiska föräldrar kan förstås också vara oerhört viktiga när de finns i barnens liv. Det finns dock inga skäl att stänga dörren för föräldraskap genom assisterad befruktning för det.

När vi diskuterar vad som är bäst för barn bör vi utgå från forskning och fakta om det, snarare än vad som känns naturligt. Mer forskning behövs innan vi kan känna till alla effekter. Det är dock rimligen den som vill lyfta en familjetyp som bättre för barn än andra familjetyper som har bevisbördan.

Om vi verkligen är intresserade av barnets bästa bör vi utgå från vad som faktiskt påverkar barns välbefinnande och utveckling, inte vår egen magkänsla. Därför finns inga skäl att hindra ensamstående som är fullt kapabla att bli föräldrar från att bli det. Riksdagens beslut att tillåta assisterad befruktning för ensamstående var helt rätt just för att det verkligen byggde på barnets bästa.