Därför flyr iranier till Sverige

Migrationsverkets linje när det gäller handläggande av iranska asylsökandens begäran om uppehållstillstånd har hårdnat, skriver Faramarz Pooya.

Uppsala2011-07-17 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nyligen hungerstrejkade några iranska politiska asylsökande i Göteborg för att få Migrationsverkets ansvariga uppmärksamma på sina rättigheter till uppehållstillstånd, eftersom de förföljdes av den islamiska regimen. Några av Irans statliga medier liksom tidningen Keyhan, med starka band till landets underrättelsetjänst, Islamiska gardet och de radikala religiösa grupperna, anklagade de asylsökande iranierna i Göteborg för att göra sig skyldiga till landsförräderi, har konverterat till en annan religion och står i fientliga länders spionorganisationers tjänst. Samt att de asylsökande är homosexuella och har skadat statsledningens och shiaislams rykte. Allt därför att de asylsökande genom sina demonstrationer i Sverige gjort känt genom svenska medier hur de styrande genom tortyr, trakasserier och fängelse, förtrycker det iranska folket. Det verkar som att de iranska myndigheterna följer de iranska motståndares verksamhet även i Sverige.

Advokater som försöker göra sitt jobb trakasseras och förföljs. Exempelvis den kvinnliga advokaten Nasrin Sotudeh dömdes till elva års fängelse, 20 års förbud att verka som advokat, och Mohamad Syefzadadh som först dömdes till nio års fängelse vilket senare minskades till två år, för att de enligt de iranska myndigheterna försvarat personer som kritiserat statsledningen, verkat mot islam samt låtit sig intervjuas i utländska medier.

Under de två senaste månaderna fick några iranier avslag på sin ansökan om asyl

eller skyddsbehov av Migrationsverket och greps av polisen samt sattes i förvar för att utvisas till Iran. Bland dem var några ganska kända namn som Mohammad (Sirvan) Forotan som i många år var peshmerga (soldat) i den kurdiska organisationen Komala som kämpar för demokrati i Iran och självbestämmanderätt för Kurdistan. Där återfanns även Marzieh Kamngar, en kvinna från den kända släkten Kamangar. Regimen har avrättat fyra av hennes familjemedlemmar, bland dem Marziehs far. Sirvan och Marzieh räddades tack vare massiva protester från olika håll

Den iranska regimen tillsatte 75 000 poliser med stora resurser samt befogenheter att bekämpa de som inte bär korrekt hijab under sommarvärmen. Polisen kallar den nya verksamheten ”Insatser mot mindre hijab och för samhällets säkerhet”. Samtidigt som landets åklagarmyndigheter och islamiska domstolar får hjälpa moral- och bergspolisen för att göra landet ”rent” från de som inte lyder. Det är kvinnorna som drabbas mest.

Alla rättsväsendets olika myndigheter och statliga medier har som uppgift att motarbeta människor som festar på gårdar eller lyssnar på musik på berg och dalar i det stora och mångetniska landet. Trakasserier, böter och arrestering av iranier som bara vill umgås i det mycket värma vädret liksom att vara ute på parker, på landet, vid havet eller på bergstrakterna har ökat.

Systematiskt kallas tusentals oliktänkande aktiva samhällsmedborgare exempelvis till moralpolisen, polisen för bevakning av allmänna platser, Harassat (specialpolisen för bevakning av universitet, storföretag och myndigheter) och åklagarmyndigheter. De som kämpar för de grundläggande mänskliga rättigheterna befinner sig ständigt under de iranska myndigheternas uppsikt.

Myndigheterna trakasserar, förhör och anklagar människorna för den ena eller den andra verksamhet som motarbeta delar av eller hela statsapparaten. En del aktivister berövas rätten till arbete inom statlig och kommunal verksamheter. En del förbjuds att arbeta som journalister, verka inom frivilligorganisationer eller studera på universitet, och det gäller mer eller mindre alla bahaier.

Tusentals engagerade har fått mellan sex månader och upp till tio år i villkorliga fängelsedomar och är på fri fot mot borgen. Både de som har fått en sådan dom och de som gick i borgen med exempelvis sina hus, de är alltid försiktiga och rädda att på ett eller annat sätt hamna i polisens dagliga kontroller och attacker mot arbetare som strejkar för att kunna få sina obetalda löner, studenter som verkar för etniska minoriteters rätt till inflytande över sina regioner. Om någon som har en villkorlig dom efter sig grips av polisen misstänkt för något då kan denna sättas i fängelse för att tjäna av den tid som hon eller han dömts till, samt nya rättsprocesser inledas.

Ayatollornas regim räknar oliktänkande grupper som fackligt aktiva, journalister, författare, opinionsbildare, advokater, kvinnorättskämpar och bloggare som verkar för öppenhet och demokrati som potentiella landsförrädare som hotar att verka som spioner mot islam och mot sitt eget land. Det är i ett sådant politiskt klimat som engagerade iranska medborgare tvingas att fly landet och söka skydd i Sverige.

Migrationsverkets tolkning av lagen drabbar de iranier som söker asyl hårt. När en asylsökande lämnar in bevis exempelvis på kallelse från polis, åklagare eller en dom från en domstol till Migrationsverket, säger verket att ”beviset har för lågt värde” eller uttrycker tvivel på bevisets äkthet, och säger att iranska domstolar inte lämnar ut några kallelser eller domar till personer som verkar för demokrati. Och när en asylsökande inte lämnar några bevis utan bara muntligt berättar hur han eller hon blivit förföljd, då kräver verket att få in dokument som bevis på att den asylsökande varit efterlyst eller blivit kallad till säkerhetspolis eller satts i fängelse. Migrationsverkets linje vid handläggandet av iranska asylsökandens begäran om uppehållstillstånd har hårdnat, och det är i själva verket resultatet av den asylpolitik som regeringen driver. Flera advokater bekymrar sig över rättssäkerheten och behandlingen av de politiska asylsökande från Iran.

År efter år har FN fördömt den iranska staten för brott mot de mänskliga rättigheterna. Både EU och USA har svartlistat cirka 50 ansvariga inom den iranska statsapparaten på grund av förtrycket mot det iranska folket. Sverige har varit med och röstat fram sanktionsåtgärder mot dessa svartlistade personer, varav flera också nyligen svartlistats för förtryck av det syriska folket.

Nu är många organisationer och enskilda bekymrade över den svenska regeringens asylpolitik och Migrationsverkets hårda tolkning av utlänningslagen, rörande iranska politiska asylsökande. Migrationsverket bör ta hänsyn till de hårdnade politiska förhållandena i Iran och göra en generösare lagtolkning.

Faramarz Pooya

frilansskribent

UNT 17/7 2011

Läs mer om