Både regeringen och en majoritet i riksdagen vill att den så kallade straffrabatten för unga lagöverträdare mellan 18 och 20 år ska tillämpas mer restriktivt. Det förslag som nu ligger på bordet innebär att ingen lindring ska gälla för brott med minst ett års fängelse på straffskalan. Dessutom ska det inte längre krävas särskilda skäl för att döma personer inom åldersspannet till fängelse.
I takt med att grov gängbrottslighet blivit alltmer förekommande och hamnat allt högre upp på agendan tycks rikspolitikernas syn på straff mer ha kommit att handla om vedergällning än om rehabilitering. De som argumenterar för förslaget menar att yngre lagöverträdare utnyttjas av de äldre i gängen eftersom dessa inte riskerar lika höga straff. Dessutom menar man att myndiga personer av ren princip bör bestraffas lika.
Men det finns goda skäl till att behålla lägre straff för yngre lagöverträdare. Det är ett medicinskt faktum att frontalloben där funktioner som konsekvenstänkande sitter i, inte är färdigutvecklad förrän vid ungefär 25 års ålder. Om något borde de lägre straffen för unga alltså snarare omfatta fler, ännu högre upp i åldrarna.
Moderaterna vill dessutom se en sänkt straffmyndighetsålder från dagens femton år. Det är något Danmark har försökt sig på, men när man utvärderat reformen - som innebar en sänkning till 14 år - kom man fram till att det inte fick fjortonåringarna att begå färre brott. Och vad värre är tycktes dessutom straffen bidra till sämre skolresultat. Kriminologen Manne Gerell, verksam vid Malmö universitet, menar(att “hårdare tag” mot ungdomar också riskerar att få fler som annars inte hade begått fler brott att fastna i brottslighet (DN, 15/2).
Och om vi förutsätter att förespråkarna av slopade strafflindringar för ungdomar har rätt, och att lindringarna gör att yngre personer utnyttjas när grövre brott ska begås är frågan varför de reformer som nu ligger på bordet inte skulle göra att ännu yngre personer utnyttjas. Och likaså skulle ju 12- och 13-åringar i logikens namn utnyttjas i större utsträckning om Sverige skulle ta efter det danska exemplet med lägre straffmyndighetsålder.
Det är inte per se något fel med att se över straffskärpningar. I många fall är svenska straff alldeles uppenbart absurt låga. Men en bättre väg att gå är i så fall att se över generella straffskärpningar. För argumenten som anförs för slopade strafflindringar för unga såväl som för lägre straffmyndighetsålder håller helt enkelt inte.