En tsar styr också i Washington

Alla älskar friheten som följer med demokratin, men alltför ofta bara sin egen frihet.

Krönika av Niklas Ekdal.

Krönika av Niklas Ekdal.

Foto: Evan Vucci

Krönika2020-10-29 21:24
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla människor gillar frihet. Därmed borde saken vara klar, kan man tycka. Demokrati och rättsstat blir historiens logiska slutstation, om vi bara håller i och håller ut.

Nja, fullt så enkelt är det ju inte. Historien har envist stretat vidare sedan drömåret 1989, på allt sämre humör. Demokrati-index pekar åt fel håll. Vi känner vibrationerna från Trump, Putin, Xi Jinping och hatkören på Twitter.

Det paradoxala med demokratins dödgrävare är att de alltid maxar sin egen frihet. Kinas lyft bygger på frihandel och kontrakt uppbackade av pålitliga domstolar. Den korrupta ryska eliten njuter av äganderätten till fastigheter i väst, dess säkra banker och privatskolor.

Så långt, så bekant. Despoter kör med dubbel bokföring. En lag för mig, en annan för pöbeln. Det unika med Donald Trump är att även USA fick en tsar som plockat russinen ur kakan.

Värst på hans bisarra repertoar är inte lögnerna eller vanstyret – sådant får väljarna värdera – utan de medvetna attackerna på demokratin. Tre små ord: ”Lock them up”. För fyra år sedan var det ”Crooked Hillary” som skulle buras in, nu är det ”Sleepy Joe”. Trump gillar demokratiska val, men bara om han själv vinner.

När ledaren för den fria världen hetsar rättsapparaten mot politiska motståndare lever vi inte längre i den fria världen. USA slår följe med Venezuela och Belarus.

Fisken ruttnar från huvudet, som ryssarna säger. Men rötan kommer också från andra hållet. Alla som hatar och hotar på sociala medier älskar yttrandefriheten, fast bara sin egen. Likadant med rörelsefriheten.

Detta är både den liberala demokratins styrka och dess svaghet. Efter en lång period av frihet tenderar människor – särskilt kanske yngre – att ta fördelarna för givna. Då är det lätt att köpa Trump-Putin-principen: rättigheter för mig, skyldigheter för andra.

Också i Sverige ser vi pinsamma exempel. Författaren Andreas Malm uppmanar till sabotage för att rädda klimatet. Skogsmiljardären Karl Hedin uppmanar till tjuvjakt på varg, och använder sin förmögenhet för att få tjänstemän fängslade.

Min mission först och mina regler för mig, lagboken för andra. Om alla agerade som Malm och Hedin skulle det bli anarki, eller diktatur som styr upp den.

Det mest vulgära fenomenet i denna anda är gängkriminaliteten. Gangsterkonsumtion av sportbilar och guldkedjor bygger ju på fungerande infrastruktur och betalningsmedel. Våldskapital bygger på att omgivningen är civiliserad.

Där måste vi sätta hårt mot hårt. Men fråga dig också hur konsekvent du är själv.