Nu krävs en naturvänlig jordbrukspolitik

Framtiden för fjärilar och fåglar, för livsmedelsberedskap, vattenmiljö och klimatet står på spel, skriver Peter Westman och Jenny Jewert.

Sverige 29 maj 2021 06:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En tredjedel av alla dagfjärilar och vildbin i Sverige är rödlistade. Många fåglar i odlingslandskapet minskar. Av de blomrika ängarna och naturbetesmarkerna finns bara små fragment kvar. I slättbygderna i Skåne och Mälardalen har 90 procent av de myllrande våtmarkerna försvunnit. Utan en naturvänlig jordbrukspolitik riskerar det svenska odlingslandskapet att bli en död och tyst plats. 

Vid pressläggningen av denna sida är det inte klart hur veckans supermöte om EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) har landat. Men Greta Thunberg och europeiska miljöaktivister gjorde vad de kunde för att sätta press på beslutsfattarna. I ett kreativt försök att öka intresset för jordbruksfrågorna poserade franska ekologiska lantbrukare halvnakna i sociala medier. Budskapet: lämnade i ”bara mässingen” av den nya politiken. 

Men minst lika viktiga som trepartsförhandlingarna i Bryssel, är samtalen som regeringen nu inleder med samarbetspartierna om den svenska strategiska planen för jordbrukspolitiken. Medlemsländerna har nämligen stort utrymme att välja vilka åtgärder och villkor som ska styra det nationella genomförandet av jordbrukspolitiken. För svensk del handlar det om runt 60 miljarder kronor (summa avgörs i de nu pågående höstbudgetförhandlingarna) och hur de ska användas under kommande programperiod (år 2023-2027). Att debatten hittills uteblivit om detta mångmiljardpaket är obegripligt. Jordbruket berör alla genom maten vi äter och pandemin har satt behovet av ökad livsmedelsberedskap i blixtbelysning. Vi bor, arbetar eller njuter gärna av vår fritid i vackra kulturlandskap. 

För att åstadkomma en mer naturvänlig och hållbar jordbrukspolitik vill WWF att regeringen och samarbetspartierna fattar beslut om följande: 

1. Ge jordbrukspolitiken ekonomiska muskler. Regeringens linje i EU-förhandlingarna har varit att minska CAP-budgeten. Samtidigt vill regeringen öka den inhemska matproduktionen och se en omställning mot ett mer miljö- och klimatvänligt jordbruk. För att ambitionerna i Livsmedelsstrategin om ökad hållbar produktion av mat i Sverige ska bli verklighet måste regeringen öppna plånboken. Sverige måste fullt ut kompensera för minskad CAP-budget från EU genom att öka den nationella medfinansieringen av jordbruksstöden. Det är ett av de viktigaste besluten för svenskt jordbruk som fattas i de nu pågående budgetförhandlingarna. WWF vill att den nationella medfinansieringen ökar med minst 1,5 miljarder kr per år.

2. Fokusera på hållbart jordbruk i strategiska planen. Situationen för biologisk mångfald, klimatet och Östersjön kräver krafttag. För att frigöra medel för hållbart jordbruk behöver stöd för bredbandsutbyggnad och kommersiell service flyttas ut ur CAP och i stället finansieras med nationella medel. Det är rimligt att staten tar ett större ansvar för regionalpolitiska frågor. Med en mer fokuserad strategisk plan går det att göra nödvändiga satsningar för att öka jordbrukets hållbarhet. 

3. Prioritera naturbetesbaserad djurhållning och blomrika gräsmarker. Betesbaserad produktion i mosaikartade landskap är nyckeln för att stärka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Höj miljöersättningen till naturbetesmarker så att den ger full kostnadstäckning för lantbrukarna. Villkora nötkreatursstödet till djur som betar (kvigor, stutar, kor) och ge inget stöd till tjurar som föds upp inomhus. Prioritera investeringsstöd för byggnader till företag som sköter naturbetesmarker. Inför ett nytt stöd för ängsvallar för att öka arealen blomrika marker.

4. Mer vatten i landskapet, mindre övergödande ämnen i havet. En effektiv åtgärd för att minska fosforläckaget till Östersjön är att anlägga anpassade skyddszoner, ett slags ”plåster” av gräsodling på åkern för att förhindra erosion. Ersättningen behöver kraftigt höjas för att öka takten i arbetet. Restaurering och anläggning av våtmarker är en annan åtgärd som måste prioriteras. Våtmarker minskar övergödningen och gynnar en mångfald av fåglar, grodor och insekter. Återvätning av dikade torvmarker minskar klimatpåverkan. 

5. Träffsäkra och effektiva nya ettåriga miljöersättningar. Jordbruksverkets förslag på nya ettåriga miljöersättningar är i huvudsak bra: blommande fältkanter, ekologisk produktion, minskat näringsläckage och ökad kolinlagring. Samtliga dessa åtgärder måste införas från start och myndigheten måste få kontroll och ordning på it-administration och utbetalningar. WWF bedömer att det kommer finnas utrymme att införa ytterligare miljöersättningar och vill att odling av proteingrödor och skötsel av små åkrar premieras. Ökad produktion av proteingrödor för foder och humankonsumtion minskar beroendet av import av soja och stärker beredskapen i vårt livsmedelssystem. Stöd till små åkrar främjar jordbruk i småbrutna landskap, vilket är avgörande för både biologisk mångfald och för att upprätthålla matproduktionen i hela landet. 

Sammantaget måste reformen förhindra ytterligare nedläggning av jordbruk i skogs- och mellanbygd. I intensivt brukade slättbygder behöver politiken styra mot återskapande och skötsel av livsmiljöer för odlingslandskapets alla invånare. Till exempel kan en enkel åtgärd som att slå gräs- och klövervallar först efter att sånglärkans ungar lämnat boet gör stor skillnad för fågellivet. Den nya politiken måste styra mot sådan hänsyn för att hejda artkrisen. 

Peter Westman, tf generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF
Jenny Jewert, jordbruksexpert, Världsnaturfonden WWF

Ämnen du kan följa