Svenska slaveriets dunkla rötter

Nu kan svenska historieböcker behöva skrivas om. Maria Ripenberg har skrivit en bok om rasismens rötter i landet.

Sverige 22 september 2019 07:00

 –  Sveriges engagemang för handel med slavar på 1600- och 1700-talet var stort. Det talas det inte om i historieböcker för högstadiet och gymnasiet. Det  fanns överhuvudtaget ingen opinion i landet mot slavhandel och slaveri då detta pågick på svensk mark, säger Maria Ripenberg.

"Historiens vita fläckar" heter  hennes bok som ska presenteras på den kommande Bokmässan i Göteborg. I den varvas historiska fakta med gestaltande av några människoöden förknippade med svensk slavhandel. Maria Ripenberg skriver om svensk slavhandel under 1650-talet på Guineakusten, men också om koloniseringen av Sápmi, samernas områden i norr, de svenska kolonierna i Nordamerika och Västindien och det svenska deltagandet i belgiska kung Leopold II:s terror i Kongo.

Hon är annars medarbetare på Upsala Nya Tidnings ledarredaktion. För hennes del började det med en ledare som hon skrev för UNT om årsdagen för den sista svenska slavens frigivning 9 oktober 1847. 

 – Artikeln blev den mest lästa på unt.se den veckan. Jag hade massor av material liggande som jag hade samlat inför den och började då fundera på att skriva en bok, berättar hon.

På journalistens vis borrade hon sig ner i åldriga dokument, samt i äldre och nyare forskning om ämnet.

 – Det finns så många myter om hur Sverige förhållit sig till slaveriet. Att det var så lite och att det var så få slavar det var frågan om för vår del. Men den svenska staten var i högsta grad inblandad i slavhandeln och verksamheten var ambitiös och intensiv.

Hon berättar att det var Louis De Geer, "den svenska industrialismens fader" och bland annat drivande på vallonbruken i Norduppland, som drog igång slavhandeln för Sveriges del. 

Sverige var ekonomiskt tyngt av krig och letade efter nya möjligheter till handel och expansion. Man koloniserade den västindiska ön Saint-Barthélemy och gav huvudstaden namnet Gustavia, efter svenska kungen Gustav III. Den blev sedan en knutpunkt för slavhandel under svensk flagg.

– Svenska handlare försökte till och med dra nytta av att andra länder drog sig ur slavhandeln efter ett tag. Svenskarna menade att den inomkaribiska handeln var laglig, trots att flera länder hade förbjudit slavhandel, berättar Maria Ripenberg.

–  Slavarnas många uppror var ett av skälen till att det upphörde. Men det är graverande att slaveriet på svensk mark inte finns med i de flesta svenska historieböcker, säger hon.

 

 

 

 

 

Personligt

Maria Ripenberg

Född 1958 i Uppsala.

Bor i hus i Uppsala.

Familj: make, tre vuxna barn och två barnbarn.

Utbildning: examen i internationell ekonomi med fransk inriktning vid Uppsala universitet.

Yrke: Journalist, sedan 2006 ledarskribent och debattredaktör på Upsala Nya Tidning.

2018 utnämndes Maria Ripenberg till hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Aktuell med boken "Historiens vita fläckar" som ges ut på Appell förlag.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Susanne Sigroth-Lambe
Svetlana Panourova Jansson

Ämnen du kan följa
Läs mer!
Brott

Hagen-fallet fortfarande "ett mysterium"

Recension

Anonyma manusförfattare skapade Sveriges filmskatt

Recension

Vad pågick egentligen i Ernst Jüngers huvud?

Recension

Studentkorridorens lekar slutade med ett stort svek

Recension

"Petter" lurar unga tjejer att skicka nakenbilder

Visa fler