Akademiska sjukhusets enhet för luftburen intensivvård transporterar svårt sjuka patienter mellan sjukhus i Sverige och Europa. Med hjälp av en intensivvårdshelikopter och ett flygplan kan de snabbt transportera patienter som behöver vård på ett annat sjukhus. De arbetar i två team, ett med ansvar för nyfödda och ett med ansvar för barn och vuxna. Mattias Kjellberg är en av åtta neonatalläkare som arbetar med tjänstgöring inom luftburen intensivvård. Tillsammans med en neonatalsjuksköterska arbetar Mattias i dygnspass, alltid redo för att åka ut på en transport-
    – Vårt uppdrag i luftburen intensivvård är att finnas till hand när ett nyfött barn behöver mer vård än de kan ge på det sjukhus där det fötts. Grundtanken är att det under transporten ska finnas samma kompetens som barnet behöver på sjukhuset. I helikoptern har jag alltid med mig en neonatalsjuksköterska, kuvös och den utrustning som är möjlig att ta med. Egentligen är helikoptern bara ett fordon, bara det att det går snabbare än en vanlig ambulans. Hade inte den här verksamheten funnits hade det gått bra mycket sämre för en hel del patienter, berättar Mattias. 

Sjukvård av för tidigt födda barn kräver specialistkompetens som endast finns på ett fåtal platser i landet. En utmaning under transport är att de är extra känsliga, framförallt är det hjärnan som behöver skyddas.
   – Det är ganska komplex verksamhet då vi ofta behöver ge vård i en för oss okänd miljö, på det sjukhus där barnet är fött. Då det finns ytterst begränsade möjligheter att ge vård i helikoptern gäller det att få patienten tillräckligt stabil innan transporten. Det kan ibland vara svåra avvägningar mellan att ge mer vård på plats eller att åka iväg så snabbt som möjligt. Ett exempel är om en nyfödd bebis har fått tarmvred, då är tiden en viktig faktor, berättar Mattias.

Hur ser era möjligheter ut att ge vård under transporten i helikoptern?
– Det vi mest av allt kan göra är egentligen bara att justera saker som slangar och medicinering. När det gäller för tidigt födda är allt väldigt smått. Slangen som syresätter barnet via kuvösen är till exempel väldigt tunn och kan lätt täppas igen av slem, det måste vi hela tiden ha koll på. Jämfört med vård på ett sjukhus är det förstås väldigt trångt och vi har inte heller samma möjligheter att mäta alla värden på patienten. Tillstöter det en komplikation kan vi behöva landa för att ge vård, förklarar Mattias.

Mattias framhåller att arbetet i helikoptern kräver ett nära och prestigelöst samarbete.
    – Vi har som utgångspunkt uppdelade uppgifter så att jag som läkare är medicinskt ansvarig och tar hand om luftvägarna och sjuksköterskan ansvarar för infarter och att ge medicinering. Men det är ett teamarbete där alla behöver kunna göra allt, så att vi aldrig ska behöva vänta på varandra. Vi gör det som behöver göras när det blir en akut komplikation i luften, säger Mattias.

Ett område som utvecklats mycket inom neonatalvården under de 20 år som Mattias arbetat gäller bemötandet av föräldrar. Det stämmer även för luftburen intensivvård.
   – Förr var det inte självklart att föräldrar skulle följa med på en transport. Nu gör vi det så ofta det är möjligt. Att läget för barnet är kritiskt är inget hinder, det är bra att de är med när vi väl kommer fram. Dessutom mår barn som har närhet till föräldrar mycket bättre. Röster, dofter och beröring hjälper barnet att må lite bättre. Så det är verkligen inte så att föräldrarna är i vägen, alla förstår att vi behöver fokusera på att vårda deras lilla barn. Skulle det värsta hända och barnet inte klarar sig så är det även då mycket bättre att de fått vara med, säger Mattias.

Intensivvårdshelikoptern hjälper samtidigt inte bara till vid transporter av för tidigt födda. Teresia Ekberg är sjuksköterska, specialiserad inom anestesisjukvård, och arbetar i teamet som hjälper till med transport av svårt sjuka barn och vuxna. 
   – Det här arbetet är väldigt utmanande, du vet aldrig vad din dag skall innehålla för uppdrag. Varje arbetsdag börjar med ett möte där vi avlöser föregående dags personal. Något av de svåraste uppdragen rent medicinskt kan vara när vi skall hjälpa patienter med en oklar diagnos. Känslomässigt är det mest utmanande riktigt svårt sjuka barn, tycker jag personligen, berättar Teresia.

I Teresias team åker de alltid en narkosläkare och sjuksköterska tillsammans. Hon framhåller vikten av teamarbete i hennes jobb.
   – Jag vill verkligen lyfta fram att piloterna är otroligt tacksamt att arbeta med. Förutom att de förstås flyger oss bra är de delaktiga i att lösa akuta situationer rent praktiskt. När vi åker på ett larm med ett olycksfall kan det ju hända att vi behöver landa i en skogsglänta en bra bit från olycksplatsen. Där har vi ett fantastiskt teamarbete. För att hela tiden utveckla oss har vi även briefing efter uppdragen tillsammans för att lyfta fram vad vi gjorde bra och kunde gjort bättre, säger Teresia. 
   Teresia berättar om en dramatisk vardag med många olika typer av uppdrag.
    – Ett exempel var en trafikolycka som vi åkte ut på. Det var en man som hade suttit i en av de krockade bilarna och var väldigt instabil. Under transporten till Akademiska sjukhuset behövde vi mellanlanda för att ge vård. Han hade inre blödningar och vi fick ge blod tills vi han kom in för vård. Det gick bra för den här patienten den här gången, men självklart går det inte lika bra alla gånger, säger Teresia.

När är arbetet som allra tyngst?
– Självklart kan det vara otroligt jobbigt när patienter inte klarar sig. Sedan kan det även vara tungt att arbeta otroligt långa pass med många uppdrag. Vi arbetar i dygnspass och kan i extrema fall vara på uppdrag under hela den tiden. När du arbetat hela natten är du glad att få komma hem och känna att vi har gjort en stor insats för patienter. Det är ett fantastiskt arbete att få ha, avslutar Teresia Ekberg, sjuksköterska på Akademiska sjukhuset.

LÄS MER om luftburen intensivvård på Akademiska sjukhuset (extern länk).

♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

 Den här annonsen är producerad av UNT Content Studio
– en del av Upsala Nya Tidning