För fem år sedan var Ingrid Drevin en stark och aktiv kvinna som cyklade en mil dagligen. Vardagen bestod av arbete som biokemist, skogspromenader, segling och att umgås med barnbarnen. Hon kunde då aldrig ana att hon skulle kunna drabbas av benskörhet.
   – Det första jag märkte var när jag under vintern skulle vädra sängkläderna. När jag stod och skakade lakanen så högg det till i ryggen. Värken blev bara värre och jag trodde det var ryggskott. Jag gick till sjukgymnast som också trodde jag drabbats av ett ryggskott, berättar Ingrid.

I dag vet vi att det Ingrid drabbats av var en kotfraktur orsakad av osteoporos eller vanligare uttryckt benskörhet. Då Ingrid identifierade sig som en sportig och aktiv person kom ryggvärken för henne helt oväntat.
   – När jag skulle städa för sommarsemestern högg det återigen till i ryggen. Semestern blev fruktansvärd då det tog två minuter för mig att bara lägga mig i sängen. Då jag fick höra att det kunde ta lång tid att bli bra från ryggskott så stod jag ut trots de svåra smärtorna. Du vill ju inte gnälla heller och tanken på benskörhet fanns inte på kartan. Jag tänkte att det bara drabbade de som var äldre eller behandlas med kortison. Efter att jag fick ett nytt gymnastikprogram av sjukgymnasten fick jag min tredje kotfraktur, berättar Ingrid.
   Hösten kom och det blev inte bättre. Ingrid fick åka in för att göra en röntgen på Akademiska sjukhuset.
   – De upptäckte då att jag hade väldigt dåliga ben och det föreslogs att göra en bentäthetsmätning. På den tiden var väntetiderna mycket längre än de är idag så jag fick göra mätningen runt jul och det dröjde ytterligare några veckor till innan jag fick besked. I slutändan kom det att dröja ett år från min första kotfraktur tills jag fick min diagnos, förklarar Ingrid.

En av svårigheterna med att upptäcka benskörhet handlar om att det ofta inte märks av innan man drabbas av någon form av fraktur. Östen Ljunggren, överläkare och professor i endokrinologi, som har en lång erfarenhet av forskning om osteoporos berättar mer om bakgrunden.
   – Osteoporos är en folksjukdom vilket gör att det finns många patienter som behöver identifieras och diagnosticeras. Därför har vi i många år arbetat med att få ut kunskapen om osteoporos i primärvården. Utmaningen är att få till vårdkedjan så att rätt patienter hittas och behandlas i tid. Den typiska patienten vi inte får missa är den som i likhet med Ingrid får sin första benskörhetsfraktur. I Uppsala kommer i dag 22 procent av patienterna i behandling inom ett år från första frakturen. Vi ligger klart bättre än rikssnittet som är på 17 procent men arbetar mot målet att 60 procent av patienterna skall komma i behandling inom ett år, berättar Östen Ljunggren.

Ingrid, vad ger du för råd till de som idag är i den situation du var i?
– Är du kvinna som gått igenom klimakteriet och får ett konstigt ryggont så tycker jag verkligen du ska ta tag i det. Ta dig till vårdcentralen och stå på dig för att bli undersökt ordentligt. Vi är alldeles för många som inte har en tanke på benskörhet. Nu finns det bra behandling, och ju förr det upptäcks desto bättre, förklarar Ingrid.
   – Då skelettet styrs mycket av hormoner så är risken för osteoporos större för kvinnor efter menopausen, fyller Östen i. När kvinnor förlorar sitt östrogen förlorar man sakta både benmassa och struktur.

 

När diagnosen osteoporos fastställts sattes det snabbt in insatser på Akademiska sjukhuset.
   – Jag fick ett otroligt fint bemötande. De satte in en medicin som bygger upp benmassan. För mig var det samtidigt chockartat med diagnosen osteoporos och att jag var så otroligt benskör. Mina värden var otroligt dåliga och jag såg min framtid sittande i rullstol. Det är som en saga att jag kunnat bli så bra som jag är i dag och kan leva ett vanligt liv. Faktum är att behandlingen varit så lyckad att jag har så låg frakturrisk nu att jag inte längre räknas som att jag har osteoporos, säger Ingrid med stor tacksamhet.
   – De mest effektiva läkemedlen som vi kunde ge till Ingrid har vi haft i 10 års tid. Med den medicinering som finns kan vi minska risken för nya kotsammanpressningar med 70 procent och minska risken för höftfrakturer med upp till 50 procent. Får vi dessutom till den förbättrade vårdkedja vi arbetar med så kan det leda till en oerhörd minskning av patienters lidande, förklarar Östen Ljunggren.

Hur blev ditt liv efter diagnosen?
– Från början hade jag ingen aning om vad jag tålde och vågade knappt kliva upp på cykeln. Nu 4,5 år senare lever jag ett bra liv helt utan smärta i ryggen. Jag går i skogen, lyfter barnbarn, seglar och kan träna ungefär som tidigare. Däremot gör jag allt mycket försiktigare och är noga med att göra min kvällsgymnastik varje kväll. Då vi med osteoporos alltid blir påminda om hur viktigt det är att träna så tror jag att vi faktiskt är lite spänstigare än medelsvensson, säger Ingrid och skrattar.
   För Ingrid så har osteoporos blivit mer än bara en diagnos genom att hon engagerat sig i Svenska Osteoporosföreningen och är ordförande för lokalavdelningen i Uppsala.
   – Det gav ett bra stöd till mig att kunna dela upplevelsen av att ha osteoporos med andra i föreningen. Dessutom kan vi i föreningen bidra till att sprida kunskapen om osteoporos till allmänheten. Alla borde få lära sig hur viktigt det är med fysisk träning för att kunna förebygga benskörhet, säger Ingrid.

Hur ska man träna för att få ett starkt skelett?
– All typ av träning som ger stötar för skelettet är bra, så som till exempel att hoppa, gå, springa eller dansa. Speciellt viktigt är det med träning för barn och unga. Sedan är det viktigt att sprida kunskapen om att det faktiskt finns behandling att få också. Även om du precis som jag var och är jättebenskör finns det gott hopp om ett bra liv med dagens moderna behandlingsmetoder. Dessutom forskas det otroligt mycket på nya behandlingsmetoder så jag har gott hopp inför framtiden, säger Ingrid Drevin innan hon reser sig och ser så stark och spänstig ut som en 70-åring någonsin kan göra.

 

Den här annonsen är en produktion från Insert Media 
– en del av Upsala Nya Tidning