Världsarv i Linnés fotspår

Förra sommaren kartlade botanisten Alexandra Holmgren strövområdena Årike Fyris, Hågadalen och Jumkil. Uppsala kommun och länsstyrelsen gav henne uppdraget att inventera de områden som ingår i Uppsalas ansökan till Unesco. Hon och hennes assistent jämförde dagens bestånd av växter med de protokoll från vandringar som Linné gjorde på 1750-talet.

På onsdagskvällen ska de presentera vad de hittade under exkursionerna i hans fotspår.
– En del kan vara precis samma plantor som Linné observerade, eftersom till exempel blåsippor kan bli över 800 år gamla, säger Alexandra Holmgren.
De linneanska växter de hittade var inte lika många som på 1750-talet men den totala summan var ännu fler än de som Linnés följe registrerade.
– Då kunde de vara omkring 30 personer som arbetade med insamlingen under en exkursion. Allt från protokollförare till fågeljägare fanns med. Dessutom kunde det vara upp mot 200 studenter med, berättar hon.
Samma pedagogik används fortfarande under grundkurser i biologi med vandringar under ledning av lärare.
– Precis som på Linnés tid. Förutom att man inte har med något gevär, skrattar hon.

I hennes insamlingsarbete var inventerarna som flest två. Och växterna är inte bara statistik för henne, Alexandra Holmgren har en vision för strövområdena i Uppsala.
– Jag vill att de ska finnas kvar för Uppsalabor och hitresande även i framtiden när staden växer och bebyggelsen kommer att omringa de här platserna. Man borde tänka mer långsiktigt. Det kunde bli som vårt Central Park, säger hon.

Anja Rautenberg, som är filosofie doktor i systematisk biologi och arbetar hos länsstyrelsen, vill att Årike Fyris ska bli ett världsarv hos UNESCO.
– Idén kom till under eller inför Linnéåret 2007. Det var dåvarande landshövdingen som kom med förslaget, säger Anja Rautenberg.
För henne är det är självklart att det ska vara en internationell gemensam ansökan eftersom botanik blev en egen vetenskap på grund av Linné och han hade ett flertal insamlare utsända över hela världen.

Anders Sparrman var en av dem. Han hade Sydafrika som insamlingsplats och blev bland annat en så känd motståndare mot slaveriet att han fick tala om det inför det brittiska överhuset. Sydafrika är nu ett av de åtta länder som deltar i den gemensamma ansökan.
– Växterna är ett unikt vetenskapligt och kulturhistoriskt arv. Deltagarländerna måste lova att för all framtid bevara värdena i de populationer som återfinns i respektive område. Därför tar arbetet sådan tid, säger Anja Rautenberg.