I sin säng sitter åttaårige Sam och läser Bamse. Runt omkring ligger legoaskar och dataspel och på ett inramat fotografi ger han sin mamma en riktig bamsekram. Han borrar in sig i hennes kind.
– Han säger till mig att om polisen hittar hans mamma ska han gömma sig under vattnet på Fyrishov, berättar den släkting som Sam bor hos.
Han avbryter sitt läsande, frågar var vår bil står parkerad och hänger sig ut över balkongräcket och försöker förgäves att se bilen.
– Står det UNT på den? Jag vill inte att det ska synas att ni är här, jag är så rädd att någon ska kunna hitta min mamma, jätterädd.
2003 kom han med sin mamma till Sverige. Under de sju år som gått har Sam svävat i total ovisshet om sin framtid, och dessutom hamnat i en familjetragedi. Föräldrarna har skilt sig, ligger i djup fejd och har olika beskrivningar av vad som har hänt.
Pappan har återvänt till hemlandet och sedan två år lever mamman gömd, medan Sam har familjehemsplacerats hos den släkting han bott hos sedan han kom till Sverige. Släktingen har utvecklats till en extraförälder, eftersom det kan gå månader emellan tillfällena då han träffar sin mamma.
– Det är så jobbigt för dem att skiljas att de nästan inte klarar att ses. Men han talar om sin mamma hela tiden. I helgen åt han inte upp sitt godis, utan sparade till mamma om de skulle träffas, berättar släktingen.
Sam går i skola som vanligt, är ambitiös och duktig, men är sluten och har svårt med anknytning till kamrater och vuxna. Han är helt igenom svensk, berättar släktingen.
– Han kan bara svenska språket. När vi spelar fotboll vill han vara svenska landslaget medan jag ska vara landet där han är född, berättar släktingen.
Mamman och Sam ansökte om att få stanna i Sverige av humanitära skäl, sedan 2006 kallat synnerligen ömmande omständigheter. Trots att psykiatrisk expertis uttalat starka skäl för att bevilja ansökan har asyl inte beviljats.
När beslutet överklagades till länsrätten ogillade två nämndemän utvisningsbeslutet, medan en nämndeman, samt ordföranden i rätten, var av motsatt uppfattning. Ordförandens utslagsröst avgjorde och utvisningsbeslutet låg fast. Familjens advokat Ingemar Sahlström ifrågasätter hur beslutet togs.
– Det var inte ens klart vilka regler som skulle gälla. Hade man tillämpat brottsmålspraxis hade hellre fria än fälla gällt. Då hade överklagandet gått igenom. Jag har haft många, många fall genom åren. Men det här är en sällsynt tragisk historia, säger Ingemar Sahlström.
Ärendet gick vidare till kammarrätten. Efter ett år kom beskedet att rätten inte prövar ärendet. Därefter har familjen försökt att få verkställandet av utvisning uppskjutet. Men med motiveringen att inget nytt i ärendet har tillkommit, har ansökningarna avslagits.
Ingemar Sahlström tycker att det finns nya faktorer i ärendet. Enligt mamman har hon utsatts för ett sexuellt övergrepp i hemlandet av en släkting till exmaken. Väl i Sverige gjorde hon abort. Men enligt henne har exmaken anmält henne för att ha gjort abort i hemlandet, där abort är förbjudet. Mamman har för läkare också berättat att exmaken uttalat dödshot mot henne och sonen.
– Hon kommer att gripas om hon återvänder, säger släktingen.
För att styrka mammans berättelse har nu en människorättsorganisation i hemlandet, som stöds av svenska Sida, lämnat ett yttrande. I yttrandet hänvisas med ärendenummer till den arresteringsorder mamman har hängande över sig, grundad på pappans abortanklagelser.
Men i prövningarna har inte yttrandet getts något värde. I stället har beslutet att inte stoppa utvisningen grundats på en utredning som Migrationsverket begärt genom svenska ambassaden i hemlandet, ett land som enligt Utrikespolitiska institutet präglas av korruption.
– Vi vill granska ambassadrapporten, men har inte ens fått veta vem som gjort den. På så sätt har en granskning omöjliggjorts, säger Ingemar Sahlström.
Fotnot: Sam heter egentligen något annat. För att skydda familjen har UNT valt att inte publicera namnet på landet.