Plastbåtarna sover fortfarande under vita lakan, men i träbåtskvarteret ett stenkast längre ner mot åmynningen arbetas det för fullt.
Jonas Holmstrand från Uppsala har ägnat en god del av förmiddagen åt ruffluckans lister, och sitter med varmluftspistolen i högsta hugg. Han säger att Uppsala är en fantastisk sjöstad som har stolta traditioner när det gäller sjöfart.
– Min egen båt är till exempel konstruerad i stan, och den klassiska finnjollen är också en Uppsalakonstruktion, berättar han och övergår till att bearbeta rufflisten med skrapa.
Intill honom jobbar syskonen Annika och Janne Pettersson med en skärgårds-55-a som byggdes samma år som första världskriget bröt ut. När Janne Pettersson köpte den var den ett vrak. Hur många timmar han har lagt ned på att sköta och rusta den vill han knappast tänka på.
– Jag slutade räkna tiden när jag var uppe i 4 500 timmar. Sedan ville jag inte veta mer. Nu är den så renoverad den kan bli utan att vara nygjord. Hela originalinredningen från 1914 är kvar, säger Janne Pettersson som ska sjösätta sin skatt sista april. På platsen bredvid står en ännu äldre träbåt som konstruerats för att delta i OS 1912, och som K-märktes häromåret.
I dag försvinner många gamla svenska träbåtar utomlands, ett faktum Janne Pettersson känner sig kluven inför.
– På kontinenten är det status med gamla träbåtar. De försvinner till länder som Tyskland, Holland och England, där en träbåt är värd tre gånger så mycket som i Sverige. Holländarna köper motorbåtarna, skärgårdskryssarna går till Tyskland och R-jakterna till Finland. Men visst, det är väl bättre att en träbåt är välvårdad i Tyskland än att den ruttnar i Sverige, säger han lite motvilligt, och tillägger:
– Inte behöver ägarna vårrusta heller, för de har råd att lämna in sina träbåtar på varv för att få jobbet gjort.
Och enligt båtbranschen börjar samma utveckling synas i Sverige. Allt färre båtägare har tid att slipa och måla och fila. I stället lämnar man in sina båtar på underhållsvarv på hösten och hämtar dem på våren.
– Fler och fler föredrar att lämna båten på service under hösten. Trenden är att allt färre vill ta hand om sin båt, kommenterar Mats Eriksson, vd på Swedboat, båtbranschens riksförbund.
Men kanske kommer den yngste på varvet denna dimmiga söndag, Alexander Hägg, 14 månader, att föra vårrustningstraditionen vidare liv. Trots sin ringa ålder har han redan seglat i Stockholms skärgård förra sommaren.
– Och i dag har han visat stort intresse för slipklossarna, berättade pappa Christofer Hägg.