Stora barn blir feta mammor

Det visar forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet i en ny stor studie, som publiceras i facktidskriften International Journal of Obesity.
– Miljöpåverkan redan i livmodern till följd av att mamman är fet driver upp födelsevikten och bidrar till att skapa ett slags ond cirkel där fetma överförs från generation till generation, säger professor Sven Cnattingius vid enheten för klinik epidemiologi vid Karolinska institutet.

I studien har forskarna analyserat uppgifter från det svenska medicinska födelseregistret om drygt 160 000 mammor och deras förstfödda barn under åren 1973 till 2006.
Analyserna visar att kvinnor som själva hade haft hög födelsevikt – varit ”stora för tiden” – betydligt oftare än kvinnor som haft normal födelsevikt var överviktiga när de skrevs in i mödrahälsovården i samband med att de väntade barn. Stor för tiden efter en normallång graviditet är en födelsevikt på 4,5 kilo eller mer.
– Allra starkast var sambandet mellan hög födelsevikt och mer uttalade former av fetma i vuxen ålder. Feta kvinnor fick i sin tur betydligt oftare än normalviktiga kvinnor barn som var stora för tiden, i synnerhet om de själva hade haft hög födelsevikt, säger Sven Cnattingius.

I siffror innebär det till exempel att risken för att få ett barn med hög födelsevikt var uppemot 14 gånger högre för feta kvinnor som själva varit ”stora för tiden” jämfört med för normalviktiga kvinnor som haft normal födelsevikt.
Den nya studien kan inte besvara frågan varför fetma hos mamman driver upp födelsevikten hos barnet och varför barnet i sin tur ligger i högriskzonen för framtida fetma. Men enligt forskarna är både ärftliga faktorer och miljön under fosterlivet av betydelse. Det är känt att ärftliga faktorer påverkar både fostertillväxten och den framtida risken för fetma. Det är också känt att förhöjda sockerhalter och regelrätt graviditetsdiabetes är vanligare hos feta än hos normalviktiga kvinnor.
– Förhöjda sockerhalter hos modern stimulerar fostrets tillväxt, men det finns också studier som pekar på att förhöjda blodsockerhalter kan framkalla bestående förändringar i aptitkontrollen hos barnet, säger Sven Cnattingius.

Den nya studien har gjorts mot bakgrund av att övervikt och fetma ökar över hela världen, men också av att barn som är ”stora för tiden” löper förhöjd risk att skadas och i värsta fall dö i slutet av graviditeten, i samband med förlossningen eller kort tid efter födelsen.
– Att motverka att barn föds stora för tiden är därför viktigt såväl på kort sikt för att minska risken för ohälsa hos det nyfödda barnet och för att på lång sikt få bukt med den världsomspännande fetmaepidemin, säger Sven Cnattingius.
Som ett glädjande tecken ser han att varken vikten hos blivande mammor eller barnens födelsevikt ökat i Sverige under de senaste åren. Samtidigt framhåller han behovet av forskning för att utveckla effektiva metoder att förebygga övervikt och fetma i samband med graviditeten.
– Insatser behövs både för att få ner förekomsten av övervikt och fetma innan kvinnan blir med barn och för att motverka kraftig viktuppgång under själva graviditeten, säger Sven Cnattingius.