– Ofta har imamer nyligen kommit till Sverige, de kanske bara varit här något år. De har inte så mycket kontakter och ser inte hur samhället fungerar. Det är ett problem, säger Akmal Hyder, professor i företagsekonomi vid Gävle högskola. Han är styrelsemedlem och talesperson för Islamiska föreningen i Uppsala som äger Uppsala moské och ställer upp på en intervju angående den debatt som programmet Uppdrag granskning väckt, men vill inte vara med på bild i tidningen.
– En kompis ringde mig och sa att imamer bör utbildas om den svenska lagen. Det tycker jag är en jättebra idé.
Eftersom det inte finns någon imamutbildning i Sverige är det nästan uteslutande personer som vuxit upp i en helt annan kultur och inte hunnit lära sig det svenska språket som tjänstgör som imamer.
– Många unga som är födda i Sverige förstår inte vad de säger. De går i skolan, känner till kulturen och samhället. Men kan inte imamen det, blir det ett gap.
Hur mycket vet ni i styrelsen om råden som imamerna ger?
– Vi har ingen möjlighet att kolla det och inte kunskapen om koranen heller. Vi lägger oss inte i, hans tolkning är hans privatsak. Men om någon reagerar går vi in. Det är därför vi sitter här nu.
Vi träffar Akmal Hyder i Uppsala moské – en av moskéerna som besöktes i SVT:s program. I inslaget därifrån filmar två kvinnor - Uppdrag gransknings medarbetare - ett möte med en man som uppges vara en familjerådgivare vid Uppsalas moské med dold kamera. Han säger att det inte är en islamisk synd att gifta sig med flera fruar när den ena kvinnan berättar att hennes man gift sig med en annan kvinna i Afghanistan. När hon berättar att han slår henne, säger han åt henne att inte polisanmäla misshandeln. Men enligt Akmal Hyder är mannen inte alls familjerådgivare vid moskén.
– Han har aldrig varit imam i moskén, aldrig predikat, aldrig varit anställd i moskén. Han är inte knuten hit över huvud taget, han bor inte ens här. Han har bara varit här och föreläst några gånger.
Hur kunde det bli så här? Kvinnorna tror ju uppenbarligen att de talar med en familjerådgivare?
– Jag vet inte vad som egentligen har hänt. Det måste vi undersöka. Jag gissar att de lyssnat på honom när han talat och sen ställt frågor till honom. Vi har två, ja egentligen tre imamer hos oss, jag tycker det är konstigt att de inte gick till någon av dem.
Är du förvånad över det som kom fram i programmet?
– Det är kanske bra att det kom fram. Muslimer är ett faktum i Sverige. Vi är 35 000 muslimer bara i Uppsala. Vi måste förstå varandra och hjälpas åt för att lösa det här.
Hur många muslimer tror du håller med om råden som ges i programmet?
– Inte många. Det är inte någon vanlig uppfattning. Men vi diskuterar nästan aldrig de här sakerna, inte i privata livet heller.
Varför inte?
– Det har aldrig kommit upp. Ingen har frågat om det.
Är det svårt att förena det ni tror på med svensk lag?
- Det är klart att det inte alltid är lätt. Jag kan ge ett exempel. Profeten har sagt att fredagsbönen är obligatorisk och ska göras tillsammans men bönen är mitt på dagen en vanlig vardag. Många tar ledigt, men alla arbetsgivare tycker inte det är ok.
Vad är viktigast, det koranen säger eller det som svensk lag säger?
– Det beror på. Det är en väldigt svår fråga. Vi försöker hantera det inom ramen för den svenska lagen.
Men vad förespråkar ni i föreningen? Är det acceptabelt med månggifte?
- Enligt islam är det tillåtet, man får till och med ha fyra fruar men det är inget måste. Det är valfritt. En person som är miljonär behöver inte köpa hur mycket bröd som helst bara för att han kan det. Jag skulle inte rekommendera det. En fru räcker. Man tycker ju om varandra, varför ska man hålla på med sådant då?
Hur vanligt är det?
– Det är sällsynt. Jag kommer från Bangladesh och jag känner ingen därifrån som har flera fruar.
En av kvinnorna i programmet säger att hennes man slår henne. Ändå rekommenderas hon flera gånger att inte gå till polisen. Vad säger du om det?
– Jag är emot att slå någon kvinna. Det är helt fel. Det är kvinnan som avgör om hon ska gå till polisen. Men vad ska polisen göra? Ni pratar med polisen för att ni inte kan gå någon annanstans. Det gör man inte i våra länder, i första hand löser man det inom familjen. Om min dotters man skulle slå henne, skulle jag fråga honom varför och om det inte funkar skulle de få skilja sig.
Är kvinnan och mannen lika mycket värda?
– Ja, det tycker jag. Det är målet. En kvinna är en kvinna och en man är en man. Vi kompletterar varandra. Båda har skyldigheter och rättigheter, men kanske inte alltid samma skyldigheter och rättigheter.