Med en pinne, mjukslipad av väder och vind, ritar Peter Andersson upp en cirkel i luften runt föremålen som står uppradade i den lilla skogsgläntan: en kittel, en bägare, rökelse, salt och vatten.
Ett efter ett tänder han och Anna Johansson fyra ljus, vänder sig mot de fyra väderstrecken och kallar guden och gudinnan att närvara. Ett ”tempel” har rests – och ridån mellan vår värld och andra sidan är på väg att falla.
– Vi ligger nog närmast det ursprungliga firandet av Halloween, berättar Peter Andersson, som varit wiccan i mer än halva sitt liv och just startat ett eget coven, en slags wiccansk församling, i Uppsala.
Wicca – vars anhängare ibland kallar sig häxor – är en naturbaserad religion, som i sig inte är äldre än ett drygt halvsekel. Men både religion och ritualer baseras på gammal förkristen tro. Däribland firandet av Samhain den 31 oktober, en av de viktigaste högtiderna inom wicca – och det som sekel senare har förvandlats till dagens Halloween.
– De flesta tänker nog på USA när de hör Halloween, men traditionen fördes dit via irländare, säger Peter.
November och tiden fram mot vintersolståndet kallades av de gamla kelterna för Samhain, som på gaeliska betyder ”sommarens slut”. Man firade att skörden tagits in och början på den mörka perioden, det keltiska nyåret.
Det var också en tid då slöjan mellan dödsriket och vår värld troddes vara extra tunn. Det hölls därför seanser för att kommunicera med själar på andra sidan och det var vanligt att klä ut sig till spöken för att skydda sig mot illvilliga andar.
De skrämmande kläderna är inte en del av den ritual som Peter och Anna just demonstrerat och som utförs i liknande former av wiccaner världen över. Men kommunikationen med de döda har levt vidare.
– Det är extra lätt att förmedla budskap när slöjan är som tunnast. Därför skriver vi meddelanden på lappar som vi bränner och hoppas att röken för med sig våra ord till dem som gått före oss, förklarar Anna och Peter.
I år kommer de att vara tio stycken som samlas för att fira Samhain. Men då närvarar bara wiccaner, för vissa detaljer vill de inte avslöja för utomstående. Det finns mycket missförstånd kring deras tro, förklarar de.
– Ordet ”häxa” är lite stigmatiserat. Vi är ju inga gummor med vårtor på näsan. Vi ser det mer som att vara ett med naturen, säger Peter.
Samhain natten då slöjan faller
Natten är full av spöken – och inte bara sådana i Halloweendräkter. I kväll firar wiccanerna Samhain, högtiden som en gång gav upphov till Halloween, då riktiga ”häxor” talar med den andra sidan.
Här firar man Halloween på annorlunda sätt Wicca från vänster Anna Johansson, Peter Andersson
Foto: Tomas Lundin
De gamla kelterna firade Samhain redan för 2 000 år. I den keltiska tron var natten innan nyåret, den 31 oktober, en tid då de dödas andar återvände. För att skydda sig från och skrämma bort de onda väsen som var i farten tände man eldar och klädde ut sig till spöken.
Många av traditionerna levde vidare efter det att kelterna kristnades. Den katolska kyrkan har firat Alla helgons dag sedan 600-talet och på 800-talet förlades dagen till den 1 november. Dagen kallades då för All hallowmas, ”alla heligas mässa”. Kvällen innan blev då All hallow’s eve – ”allhelgonaafton” – som på 1700-talet blev Halloween.
Irländska emigranter tog med sig sina traditioner till USA där firandet kommit att kretsa främst kring barn, som klär ut sig till spöken och häxor och tigger godis. I Sverige ”importerades” Halloweentraditionerna på 1990-talet. Vår egen Allhelgona infaller på lördagen mellan 31 oktober och 6 november.