Det visar forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet i en ny studie, som i dag, tisdag, publiceras i den ledande facktidskriften Annals of Rheumatic Diseases.
Bland personer med vissa ”riskgener” är rökning en än vanligare orsak till svår ledgångsreumatism.
– Våra resultat understryker ytterligare vikten av att aldrig börja röka. Men det är viktigt att framhålla att rökare kan påverka överrisken för framtida ledgångsreumatism genom att sluta röka, säger docent Johan Rönnelid, överläkare vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk immunologi.
Sedan några år tillbaka är det känt att rökning ökar risken för den vanligaste och allvarligaste formen av ledgångsreumatism där patienterna har speciella antikroppar. Men hur stor andel av alla fall av sjukdomen som beror på rökning har tidigare inte undersökts.
– Det vi nu ser är att rökning är en lika viktig riskfaktor för allvarlig ledgångsreumatism som den är för hjärt-kärlsjuklighet. Det innebär att antalet fall av den svåra antikroppspositiva ledgångsreumatismen skulle sjunka med drygt en tredjedel om vi hade ett rökfritt samhälle, säger Johan Rönnelid.
Den nya studien omfattar drygt 1 200 patienter vid 18 reumatologkliniker i Syd- och Mellansverige, däribland den vid Akademiska sjukhuset, och 871 slumpmässigt utvalda ledfriska jämförelsepersoner i samma åldrar och bosatta i samma områden.
I båda grupperna besvarade deltagarna en omfattande enkät med frågor om bland annat rökning, och lämnade prover för genetisk analys och undersökning av om de hade antikroppar mot så kallade citrullinerade proteiner i blodet.
– Ledgångsreumatism där patienterna har sådana antikroppar i blodet är den svåraste och vanligaste formen av sjukdomen. Till skillnad från ledgångsreumatism utan antikroppar är den starkt kopplad till rökning, säger Johan Rönnelid.
Som väntat fann forskarna att rökning var betydligt vanligare bland patienterna med ledgångsreumatism och antikroppar, i synnerhet om de också hade så kallade SE-gener, än bland de ledfriska jämförelsepersonerna.
– Kombinationen mellan rökning och SE-gener medförde en särskilt kraftigt ökad risk för ledgångsreumatism. Men även för personer med andra genvarianter ökar rökning risken för svår ledgångsreumatism, säger Johan Rönnelid.
Utifrån uppgifterna i studien har forskarna beräknat att omkring vart femte fall av ledgångsreumatism totalt sett, och drygt vart tredje fall av den svåraste formen av sjukdomen, beror på rökning.
– Bland personer med en dubbel uppsättning av SE-gener i arvsmassan ligger rökning bakom hela 55 procent av fallen av svår antikroppspositiv ledgångsreumatism, säger Johan Rönnelid.
Det positiva budskapet i den nya studien är att överrisken för svår ledgångsreumatism avtar efter ett rökstopp.
– Riskminskningen sker dock ganska långsamt och det dröjer många år efter rökstoppet innan ex-rökare har lika låg risk för ledgångsreumatism som personer som aldrig rökt. Därför gör rökare klokt i att inte skjuta upp beslutet att sluta röka, säger Johan Rönnelid.
Den nya studien kan inte besvara frågan om ett rökstopp kan motverka själva den inflammatoriska ledsjukdomen för personer som redan har ledgångsreumatism.
– Men vi vet ändå att de har nytta av att sluta röka för att minska risken för hjärtinfarkt och andra hjärt-kärlsjukdomar. Hjärtkärlsjuklighet är en huvudorsak till förtida död bland patienter med ledgångsreumatism, säger Johan Rönnelid.