Videon är inte längre tillgänglig
Vid sidan om deltagarna fanns som vanligt en stor skara fruar, makar, barn och kompisar längs banan för att stötta nära och kära, eller ge tröst och plåster till dem som inte riktigt lyckades nå sitt mål. Men de allra flesta hade en avslappnad inställning till prestationen, som gick ut på att i valfri takt och stil avverka banan på fem eller tio kilometer i försommarkvällen. Många ställde upp tillsammans med arbets- eller föreningskamrater:
– En kul grej, se om man kan ta sig runt och förhoppningsvis få en bättre tid än förra året, sammanfattade frisörgänget från en salong i Uppsala som lyckats samla nästan hela personalstyrkan, tio deltagare, på startfältet.
På Studenternas gräsplan hade Tarja Onegård just tagit emot de tre barnen, som sprungit det lite kortare loppet Kapillären, och skickat iväg maken till startfållan. En gång har hon deltagit själv, men konstaterade att det ju krävs någon som vaktar filten och sköter kost- och materialavdelningen. Samt ger mental stöttning på upploppet:
– Jag går dit och hejar sedan, när han är på väg tillbaka, sade hon och vinkade mot målområdet.
Blodomloppet arrangeras av blodcentralerna och lokala idrottsföreningar på 14 platser i landet och har egentligen ett allvarligare syfte än att bara göra folk svettiga, ledbrutna och stolta. Lena Lager från blodcentralen i Uppsala konstaterade att det finns ett stort behov av nya blodgivare i landet. Tillväxten är emellertid lite svajig. Att få permanenta långvariga givare kan vara riktigt svårt.
– Den moderna sjukvården kräver blodgivare. Det används mer än 500 påsar varje vecka, men i dag är många blodgivare äldre. Förra våren fick Akademiska ställa in operationer på grund av blodbrist, berättade hon, medan startpistolen knallade.
Och åtminstone några av deltagarna kommer att lyssna till arrangörens uppmaning att börja lämna blod. Efter förra årets Blodomloppet fick blodcentralen i Uppsala ta emot runt etthundra nya givare.