Redan höga hyror höjs på gruppbostäder

Fastighetskontorets beräkningar av gemensamhetsytor har fått hyror för gruppbostäder att stiga kraftigt.
42-åriga Elin Wärnsberg sitter i soffan och river blad från en reklambroschyr. Djupt försjunken i egna tankar tittar hon ibland nyfiket upp på UNT:s reporter och fotograf i rummet. Två främlingar i lägenheten är inget hon blir orolig över. Mamma Gunhild sitter ju bredvid i soffan.
– Min dotter klarar sig ganska bra. Men det jag känner är orättvisan, att man ska utnyttja svaga personer på det här sättet.

Elin har en grav utvecklingsstörning på grund av en kromosomskada. 80-åriga Gunhild har genom alla år fört hennes talan. Nu tvingas hon åter ta strid för sin dotter; fastighetsnämnden vill höja hyran för Elin och cirka 220 andra i LSS-bostäder med uppemot sju procent nästa år.
Dessutom tillkommer 1,5 procent, vilket ska motsvara den genomsnittliga höjningen inom Uppsalahem.
Fastighetsnämnden konstaterade 2009 att man på sikt behöver höja vissa hyror med 64 procent, vilket innebär ett par tusen kronor mer i hyra.
De berörda lägenheterna finns i gruppbostäder och ges till personer med utvecklingsstörningar, autism och andra funktionshinder, enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Elins lägenhet är på mindre än 50 kvadratmeter, men vid hyresberäkningen inkluderas även allrummet och matrummet, där de fyra boende äter sina gemensamma måltider.  Det bidrar till att hyran skenar i väg.

Gunhild tycker att kommunen agerar fult och beräknande med sina hyreshöjningar; man låter staten ta smällen i form av högre bostadsbidrag till den enskilde medan utvecklingsstörda och andra handikappade, som fått pengar efter en avliden förälder, tvingas använda arvet till hyran.
– Den här gruppen utsätts för kommunens girighet. Kommunen kan höja hyran för i princip vad som helst. De boende har inget försvar och kan inte välja bostad fritt på det sätt som vi andra kan göra.
Kommunens höjningar har tvingat anhöriga och gode män att driva rättsliga processer, vilket de inte har fått utbildning för.
– Jag har känt mig väldigt ensam i den här frågan, säger Leif Tallskog, far och god man till en vuxen son med gruppbostad.
Sonen bor i en lägenhet på 38 kvadratmeter utanför Uppsalas tätort och betalar efter höjningen 5 876 kronor. En lägenhet i Uppsalahem – tre rum och kök på Täljstensvägen i Eriksberg – kostar mindre.

Leif anser att själva grunden för hyreshöjningen är felaktig.
– Jag tycker att hyran är helt orimlig. Jag yrkade hos hyresnämnden på omkring 4 400 kronor. Det tycker jag egentligen också var rätt mycket.
Isabelle Ensén, god man åt en gravt utvecklingsstörd man i 50-årsåldern, berättar att hennes klient bor på 38 kvadratmeter för närmare 5 000 kronor och inte har rätt till mer än ett par hundra kronor i bostadsbidrag. Mannen fick ett arv efter sin mor. Mannens brist på inkomster har gjort att arvet nu används till löpande kostnader.
– Varje månad måste jag ta 2 000 kronor av hans kapital. Det är väl inget att säga om det kanske, men jag tror inte att du eller jag skulle acceptera detta. Och jag reagerar mot att man ska behöva betala en så hög hyra för en så usel bostad.

Redan 2006 ville fastighetskontoret höja hyrorna radikalt. Några ombud till utvecklingsstörda överklagade till hyresnämnden. Vissa prövningar ledde till sänkta hyror, men 80-åriga Gunhild Bergsten Wärnsbergs överklagan avslogs. Ändå tänker hon göra en ny överklagan till hyresnämnden.
– Jag ger mig inte. Det måste synas att vi finns.