"Sidorna förskönar helvetet"
När anorexisjuka Lisa kände sig som mest ensam hittade hon pro ana. Nu är hon frisk och vill varna andra för sajterna
Foto: Robert Henriksson
34-åriga Lisa vet vad hon talar om. Att svälta är inte säkert. Redan som liten satte hon en ära i att vara smalast. Fjorton år gammal förstod hon att hon hade anorexi.
- Jag dansade klassisk och modern balett och åt knappt lunch, förklarar Lisa.
Ämnet är känsligt och Lisa vill inte gå ut med sitt efternamn eller ställa upp på bild. Men hon berättar om hur tankarna hela tiden kretsade kring mat och träning. Hon kräktes efter varje måltid och fick stark ångest som dövades av lika starka mediciner. Lisa blev allt tunnare. Samtidigt kände hon sig tvingad att prestera på topp, först i skolan och senare på universitetet. Hon fick inte misslyckas.
Det var också då, under de korta pauserna mellan studietimmarna, som hon första gången hittade sidor på internet som uppmuntrade anorexi.
- Min anorektiska sida tilltalades genast av dem, säger Lisa.
Som sjuk kände hon sig ofta ensammast i världen, men här fanns andra som hade det likadant. Synsättet att ätstörningarna var en självvald livsstil liknade de tankar Lisa själv hade.
- Alla bara tjatar om att man ska äta och nästan idiotförklarar en när man försöker tala om hur man tänker. Då är det inte konstigt att man söker sig till andra som förstår, säger Lisa.
Men den lockande gemenskapen är förrädisk, menar hon. Lisas märkte snabbt att medlemmarna på sajterna, istället för att stötta, peppade varandra att svälta sig livsfarligt mycket. Det blev lätt en tävling om vem som åt minst.
- Anorexi är inget man gör tillsammans. De som är inne på pro anasidorna vill ju alla vara smalast, konstaterar Lisa.
Någonstans inom sig visste dock Lisa att anorexi, som hon vid det här laget levt länge med, var fruktansvärt. Hon tror att det gör att hon i det långa loppet klarade sig relativt lindrigt undan.
- Men visst höll pro anasidorna mig tillbaka när jag skulle bli frisk. Även om jag undvek de värsta sajterna så var det svårt att helt undvika proana. Det finns överallt.
Hon är rädd att andra osäkra tjejer, och även killar, kan drabbas än värre av sidornas glamouriserade bild av anorexi.
- Unga, sårbara människor som får för sig att de mår dåligt för att det är fel på deras kroppar kan sporras att utveckla en ätstörning av de här sidorna, säger Lisa.
Och det är inget hon önskar någon. Många turer in och ut på ätstörningskliniker skulle krävas innan hon så småningom, på skakiga ben och med många bakslag, själv började närma sig ett tillfrisknande.
De senaste fem åren har Lisa kallat sig nykter anorektiker. Parallellt med jobbet som översättare driver hon en egen blogg om ätstörningar, utseende och psykisk hälsa. Målet är att stötta de med ätstörningar att bli friska, precis som hon har lyckats bli. För att nå dit är pro ana helt fel väg.
- Det värsta tycker jag är att de skapar en förskönad bild av det helvete som är anorexi, att människor lockas att tro att det inte är så farligt som det är, säger Lisa.
Så jobbar vi med nyheter