Det visar nya resultat från den så kallade PIVUS-studien i Uppsala, som publiceras på nätet i facktidskriften Environmental Research.
– Vi är först i världen att rapportera detta samband mellan vissa miljögifter och försämrad hjärtfunktion. Men fler och större studier behöver göras innan vi vet om det rör sig om ett orsakssamband, säger Lars Lind, professor i medicin vid Uppsala universitet.
Studien bygger på uppgifter om närmare ettusen 70-åriga kvinnor och män i Uppsala. Vid en omfattande hälsokontroll undersöktes bland annat hjärtfunktionen med ultraljud och deltagarna lämnade också blodprover för analys av 21 långlivade miljögifter, däribland flera PCB:er, bekämpningsmedel och dioxiner.
Som väntat var hjärtfunktionen sämre bland deltagarna som hade någon sedan tidigare känd riskfaktor för hjärtat, till exempel högt blodtryck, rökning eller fetma. Men forskarna fann också, som det heter på fackspråk, statistiskt säkra samband mellan halten av flera av miljögifterna och nedsatt hjärtfunktion som var oberoende av de kända riskfaktorerna. Sambanden gällde framför allt vissa PCB:er, men också en dioxin.
Men varför skulle sådana miljögifter påverka hjärtats pumpförmåga negativt?
– Det finns flera tänkbara mekanismer. Från tidigare studier vet vi att en del av dessa PCB:er påverkar olika hormonsystem som har betydelse för hjärtat. Det finns också experiment som visat att de kan framkalla cellskadande så kallad oxidativ stress och inflammation, säger Lars Lind.
Samtidigt betonar han att de flesta kvinnorna och männen som hade försämrad pumpförmåga hos hjärtat ännu inte hade uttalad hjärtsvikt, som är en mycket allvarlig sjukdom.
– Därför är det angeläget att det görs fler och utvidgade studier som undersöker om det också finns en koppling mellan förhöjda halter av miljögifter i blodet och den långsiktiga risken för att utveckla hjärtsvikt. Det behövs också fler experimentella studier kring hur olika miljögifter påverkar hjärtats funktion, säger Lars Lind.
I forskargruppen bakom studien ingår även bland andra hustrun och miljötoxikologen Monica Lind vid Arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet, och dottern Ylva Sjöberg Lind, AT-läkare i akutmedicin vid Linköpings universitetssjukhus och initiativtagare till studien.
Studien kan läsas här.