Leifs operation ställdes in

Vi träffar Leif Blomkvist hemma i villan på Tegelsmoravägen. I farstun möter oss en stilig jakttrofé, en tolvtaggare, som på Örbyhusmål kallas ”hyssel”, berättar han.
– En liten älgtjur kallar vi pyrrel, säger Leif Blomkvist som är jägare och skogskarl.

Han har jagat och fiskat i nästan hela sitt liv, men nu törs han sig inte längre ut i skogen ens på en promenad. Han har ont i sin rygg, ena benet saknar balans och styrka, och ett diskbråck gör inte saken bättre. Han är rädd att ramla och har alltid med sig stavar som stöd när han går ut.
Dessutom är han diabetiker, vilket innebär att motion är extra viktigt för honom.
– Men vad gör man om man har så ont att man inte kan gå?

När Leif Blomkvist fick det där telefonsamtalet från operationskoordinatorn på Akademiska i fredags hade han väntat på operation i två år. Han hade både e-postat och ringt ortopeden för att kolla läget, men fick inget besked om hur länge han måste vänta. När han väl fått datumet spikat var han glad över att operationen äntligen skulle bli av, och såg fram emot en tillvaro med betydligt bättre livskvalitet.
– Jag hade börjat förbereda mig. Bland annat skulle jag prova in nya mediciner hos distriktssköterskan. 18 januari klockan 6.30 skulle jag vara på plats på ortopeden i Uppsala, säger Leif Blomkvist som har en hel massa känslor.

Han är upprörd, känner sig förnedrad och är besviken.
– Man sitter ju och retar upp sig i ensamheten. Jag kostar samhället en massa pengar när jag går omkring så här. Och det här med att aldrig få något rakt besked, utan man ska bara vänta och vänta. Jag är säker på att många får vänta tills det är för sent, säger Leif Blomkvist.
Han är dock noga med att inte lägga skulden på läkare och sköterskor. Nej, det är landstingspolitikerna, de som ytterst ansvarar för sjukvården i Uppsala, som han vill ställa mot väggen:
– Jag har funderat så mycket över varför sjukvårdspolitiker har fått så stor makt. Och jag undrar vad de tar för ansvar för vanligt folk, som mig och alla andra stackare som har ont och bara väntar på operation? Har de inget ansvar för människan alls?