– Jag vill att Livets Ord ska säga förlåt, säger Uppsalabon Andréas Glandberger.
Andréas Glandberger målar sin uppväxt i Livets Ord i mörka färger.
– Jag hade hela min tonårstid där. I den tid där man behöver vuxenstöd som allra mest pekas man ut som full med orenhet om man begår snedsteg. Det kan handla om att man umgås med en tjej, eller bryter mot andra regler. Jag har sett så många sådana fall, och det hände mig själv flera gånger. Jag mådde pyton.
Precis som andra avhoppare som UNT intervjuat beskriver Andréas Glandberger hur felsteg, ifrågasättande, tvivel eller ohälsa vänds mot den enskilde. Församlingsledningens sätt att påverka medlemmarna kallar han för ”andlig våldtäkt”.
– Folk har blivit trampade på. Jag tycker man kan tala om andlig våldtäkt. Det är starkt, men jag tycker det. Det finns ju de som hatar pastorerna i dag.
Han talar också om ”den fantastiska propagandapparaten” och om en kultur av kontroll som är förhärskande. Minsta avvikelse från de skrivna och oskrivna regler som, enligt Andréas Glandberger, finns rapporteras uppåt i systemet.
– Det är KGB-stil och åsiktsregistrering. Man uppmanas att berätta och rapportera.
Men Ulf Ekman och övriga församlingsledningen har varit obenägen att se att människor farit illa, menar han.
– Jag har haft samtal med ledningen. De vill inte se att det är så många som farit illa.
I 22 år var han en del av det som brukar kallas trosrörelsen, där Livets Ord är den ledande församlingen. Efter Uppsalatiden flyttade han till norska Bergen och Livets Ord systerförsamling Levende ord, en församling som han säger ”kraschade” och vars hierarki rasade ihop, en hierarki som han anser är ännu starkare på Livets Ord med Ulf Ekman på toppen.
– Ulf Ekman har en otroligt stark ställning. Det är det som håller ihop det. Medlemmarna ser honom som en gudsman. ”Han talar ju med Gud”, säger de.
Att han stannade så länge i en rörelse som fick honom att må dåligt förklarar han med att han kom med som barn. Han valde det inte själv utan blev en del av det. Och till en början var dessutom skolgången i Livets Ords skola närmast en lisa för en sårad själ. Tiden som Livets Ord-barn på Brantingsskolan i Uppsala var inte lycklig.
– Jag blev mobbad. På så sätt blev det ju först bra för mig att komma till Livets Ord.
När han lämnade trosrörelsen startade han sin blogg där har han bland annat beskrivit Livets Ord och Ulf Ekmans utveckling och närmanden till andra kristna samfund, inte minst katolska kyrkan. Bloggen fick mycket stor uppmärksamhet, och artikel efter artikel fick hundratals kommentarer. Sedan ett par år har han avslutat bloggen. Till slut blev den för krävande att driva. Det stora intresset för bloggen förklarar han med att det fanns ett behov hos andra med liknande upplevelser.
– Vi som har lämnat trosrörelsen bär vårt bagage med oss. Via min blogg fick jag så många historier om människor som lämnat.
Han har även utanför bloggen försökt påverka ledningen för Livets Ord att göra upp med sitt förflutna. Bland annat säger han att han med församlingens ledning lagt fram idén om ett försoningsråd med en grupp människor som skulle arbeta för att ge möjligheten till förlåtelse.
– Men jag har ännu inte fått något svar.
Livets Ords ledning har avböjt att medverka i UNT:s artiklar om församlingen.
Läs mer om Livets Ord i UNT:s pappersutgåvor 26 maj och 27 maj.