– Fyra barn bodde med sina föräldrar i ett rum utan fönster i fyra månader. Det var fruktansvärt, berättar Uppsalabon Ingegerd Mårs.
Ingegerd Mårs kom i fjol i kontakt med ett föräldrapar med fyra barn mellan fyra och nio år som hamnat i akut bostadsbrist. Socialtjänsten ordnade ett boende åt familjen i form av ett fönsterlöst litet rum på Hotell och Vandrarhem Centralstation mitt i Uppsala.
Rummet kostade 35 425 kronor i månaden och familjen bodde där i fyra månader.
– De mådde väldigt dåligt av att bo så där. Inte ens hundar får bo i rum utan ljusinsläpp, framhåller Ingegerd Mårs.
– På samma ställe bodde även personer med alkoholproblem och psykiska besvär, det var ingen lämplig miljö för små barn.
Pappan i familjen, som inte vill framträda i UNT, säger att det var en väldigt påfrestande erfarenhet.
I vintras besökte UNT Hotell och Vandrarhem Centralstation tillsammans med pappan i familjen. Vi träffade bland annat en man i 30-årsåldern som visade oss sitt rum på cirka tio kvadratmeter. Det upptogs till större delen av några enkla våningssängar. Det var så trångt att det inte gick att sitta rak i sängarna. Det fanns ett fönster mot en korridor men inget dagsljus kom in.
Här bodde mannen sedan fyra månader med sin sjukliga hustru. I en barnsäng på golvet låg parets svårt handikappade spädbarn, en liten flicka som genomgått flera operationer.
– Vi hade ingenstans att bo och socialtjänsten placerade oss här. Det är inte mänskligt att bo så här, sa mannen som ville vara anonym.
Ett annat ställe dit Uppsalas socialtjänst hänvisat bostadslösa är Ekgården, ett före detta ålderdomshem i Örsundsbro med ett 40-tal rum. I februari fastslog hyresnämnden att fastigheten är så vanskött att den ska tvångsförvaltas.
På Ekgården träffar UNT ett gift par som berättar att de under våren 2011 uppmanades av socialtjänsten i Uppsala att flytta in där.
– Vi var och tittade på Ekgården som var i ett fruktansvärt skick. Lägenheten luktade så starkt av mögel att jag fick svårt att andas, berättar kvinnan.
– Jag sa till socialtjänsten att vi inte kunde bo där. ”Då får ni bo på gatan”, blev svaret.
Av journalerna framgår att socialtjänsten bedömde boendet som skäligt.
Paret säger att de sov i en bil i elva dygn innan de gav upp och flyttade in på Ekgården. Idag är stället oerhört nedslitet men paret säger att en del fel har åtgärdats med åren och att det var ännu värre när det godkändes av socialtjänsten.
På väggarna syns mögel. Toaletter är obeskrivligt smutsiga och i ett duschrum finns ett stort hål rakt ut genom väggen där kalluft strömmar in på vintern.
Vid en inspektion i januari i år konstaterade hyresnämnden att det var ”smutsigt överallt” i ett duschrum som delades av tio personer. I en toalett saknades vatten, det kom dålig lukt från avloppet och spisar fungerade inte.
Dessutom var det delvis ett svartbygge, fastställde hyresnämnden inför beslutet om tvångsförvaltning i februari i år.
Fastigheten har stått under tvångsförvaltning även 2007–2010.
– Socialtjänsten måste även tidigare ha känt till att det är ett mycket dåligt boende, säger kvinnan i paret.
UNT möter ytterligare två boende på Ekgården som säger att deras hyra betalats av socialtjänsten i Uppsala som hänvisat dem dit.
Socialtjänsten i närbelägna Enköping har dock avstått från att använda Ekgården eftersom det bedömts vara i för dåligt skick.
I slutet av 2012 fick en man i 40-årsåldern bidrag av socialtjänsten i Uppsala för att bo på Sävsta motell utanför Örsundsbro. Mannen överklagade till domstol för att få ett annat boende.
Han uppgav att det fanns råttor i kök och badrum, att varken dusch eller värme fungerade och att toaletten var så smutsig att det var ovärdigt att använda den.
Mellan 2008 och våren 2011 fick Sävsta motell inte användas som bostad efter ett förbud från Enköpings kommun. Vid inspektioner var dricksvattnet otjänligt, värmen fungerade inte och det hade varit fyra grader inomhus.
– Vi har inte hört några klagomål mot Sävsta motell på senare tid men vi får kanske undersöka saken igen, säger Roland Stenebo, som är miljöinspektör i Enköping.