Videon är inte längre tillgänglig
Det gör honom unik som jägare – eftersom det inte är första gången han stöter på en björn.
På onsdagskvällen gav sig Christer Åsén ut till jaktkojan som ligger på en liten höjd i Fyrväpplingsskogen i Knutby. Som så många andra kvällar var tanken att tillbringa natten i den lilla kojan med kaffe och mackor, i väntan på att vildsvinen skulle dyka upp vid åteln.
Till hans besvikelse var det en lugn natt. Inga vildsvin så långt ögat kunde nå. Vid tretiden på morgonen var han nära på att ge upp när det plötsligt hördes ett brak.
– Till en början lät det precis som ett vildsvin, de brukar dyka upp vid den tiden. Men när jag tittade ut ur kojan så var det inget vildsvin, utan ett jättelikt björnhuvud som kikade fram bland snåren.
Christer Åsén pekar ut platsen där björnhannen dök upp och vart den sedan gick och åt. En del av majsen som björnen kalasade på ligger fortfarande kvar i gropen, som vanligtvis bara lockar vildsvin och fåglar. Som närmast var björnen ungefär 15 meter ifrån jaktkojan och Christer tycker att det kändes väldigt nära.
– Mina första tankar var rätt panikartade. Vad gör jag om björnen får syn på mig, eller om han får vittring på mig? Kommer han springa in i skogen då, eller rakt emot mig?
Nu är det inte första gången som Christer Åsén möter en björn. För fyra år sedan var han ute och jagade vildsvin när han fick syn på en björn, också i Knutbyområdet. Men vid det tillfället var det mörkt och björnen kom inte riktigt lika nära som den gjorde på onsdagen.
Medan björnen lufsade omkring nedanför slänten satt Christer kvar bakom kamouflagenätet i kojan alldeles blickstilla och med geväret tätt intill sig.
– Adrenalinet pumpade. Ett tag kände jag att det började klia lite i halsen, och det var ju knappt så att man vågade hosta. Särskilt inte när han tittade upp mot mig då och då.
Efter en halvtimme var björnen mätt och belåten och bestämde sig för att fortsätta sin vandring. Christer pustade ut, lutade sig tillbaka och försökte smälta händelsen när det plötsligt brakade till igen. Som tur var, hörde han att björnen rörde sig i motsatt riktning. Men det dröjde ett bra tag innan han vågade bege sig tillbaka till bilen som stod parkerad en bit bort. Christer Åséns vänner som är jägare, tror knappt att historien är sann.
– En del av mina jaktkollegor upp i Norrland har aldrig sett en björn, trots att de jagat i flera år. Så det är klart att det känns speciellt att jag har fått vara med om det två gånger.