Flytt stoppar vård mot ätstörningar

Ätstörningsenheten i Uppsala ska flytta till nya lokaler och stänger därför  sin dagvårdsverksamhet. På måndag påbörjas flytten från Dag Hammarskjölds väg till S:t Olofsgatan. Enligt Sven Holmgren, avdelningschef på ätstörningsenheten, kommer den övriga verksamheten att hållas igång under sommaren, men dagsjukvården, där måltider ingår, ersätts med öppenvård.
– Vi kommer att ha mottagning med samtal, men det blir lite knepigare med dagsjukvård som inkluderar måltider när man håller på och flytta, säger Sven Holmgren.
– Men som det ser ut nu kommer det gå bra, de får det stöd de behöver. Ska man lägga ledigheten någon gång så är det bäst på sommaren, då många patienter har stöd på annat sätt och kanske mer anhöriga runtomkring.

Ata Ghadeni, docent i klinisk psykologi, som forskar om ätstörning, anser att det i många fall är just måltiderna som är det viktiga i behandlingen.
– Är det riktigt illa och patienternas BMI, alltså
 relationen mellan vikt och längd och som i normala fall ska ligga mellan 20 och 25, ligger runt tolv, behöver man definitivt prioritera ätandet, säger han.
Även patienter som UNT talat med anser att måltiderna är det viktigaste.
– För den som har ätstörning är just frukosten och lunchen som serveras jätteviktiga, det är hela behandlingen. Folk kan hinna dö nu, säger en patient vid enheten som vi kallar Sara.
Det är inte bara sommaruppehållet som Sara upplever är problemet med ätstörningsenheten. Hon berättar att patienter som inte klarar av att äta upp all mat som serveras efter att ha varit på enheten i tre veckor inte får vara kvar på dagsjukvården då de inte anses vara motiverade nog. Men enligt Sara är det inte samma regler som gäller för alla.
– De som kommer från andra län behöver inte ha svarat på behandlingen inom tre veckor. Enheten tjänar pengar på det län som remitterat dem hit. Vi har själva sett att de får lämna maten och ändå vara kvar, säger hon.

En annan patient som UNT pratat med blev avstängd från programmet i förra veckan då det inte ansågs ha någon effekt på henne.
– De ville inte att jag skulle gå kvar eftersom jag inte gick upp i vikt och blodvärdena inte blev bättre. Men de sista två veckorna åt jag praktiskt taget upp varenda smula och jag erbjöd mig till och med att lägga till mat. Jag fick välja mellan avdelning 123 på psykakuten eller avsluta behandlingen helt. Jag valde att flytta hem till mamma och pappa.
Sven Holmgren säger sig inte känna igen problematiken och menar att enheten har ansvar för patienternas välmående.
– Det ska finnas en mycket allvarlig orsak till att
behöva avsluta behandlingen. Och man slängs inte bara ut, så ser inte sjukvården ut, säger han men menar att en del patienter är så sjuka att dagsjukvårdsverksamheten inte räcker till.
– Visst kanske patienten känner sig olycklig och kränkt av att behandlingen avbryts och väljer att inte ha någon annan behandling, men de får behandlingsalternativ, det kan jag försäkra dig om.
Alternativet är allmänna psykiatrin på Ulleråker som samtliga patienter som UNT varit i kontakt med ställer sig kritiska till.
– Där glömmer personalen att se till att maten äts upp. De har ingen ätstörningskompetens. När jag hade problem med hjärtat sa de att det berodde på ångest, säger Sara.
Sven Holmgren håller inte med om kritiken av allmänpsykiatrin.
Han anser att personalen där gör ett mycket bra jobb och har lång erfarenhet av ätstörningsproblematik. Han har heller inte märkt av något öppet missnöje på avdelningen.
– Jag tycker det är synd att de inte pratar med mig
direkt. Men om det ser ut så som de säger ska de anmäla oss till ansvarsnämnden.
Anna Möller
anna.moller@unt.se
 018-478 16 48