Tuffare attityd mot invandrare från andra kommuner är en annan förändring.
Uteliggare, flyktingar och barnfamiljer som plötsligt står utan bostad är några av dem som kan få hjälp av myndigheten för bostadssamordning, MFB, som kommunen drog igång för ett år sedan.
Tidigare var handläggningen uppsplittrad på en rad kontor men numera hanteras ärendena på ett och samma ställe inom kommunen.
En förändring från nu i oktober är att vissa flyktingbarn ska ges högre prioritet och kunna få tillfälliga bostadssociala kontrakt. Orsaken är att de annars kan ha svårt att ta sig in på Uppsalas tuffa bostadsmarknad.
Det handlar om ensamkommande flyktingbarn som står i begrepp att flytta från det asylboende där de bott en tid.
Om de uppnått 21 års ålder utan att lyckats få tag på egen bostad kan de få hjälp av MFB.
– Men först måste de ha gjort allt de kan för att skaffa bostad på egen hand, uppger Åsa Danielsson, chef för MFB.
Bostadsbristen slår även mot många andra ungdomar i Uppsala. Varför får inte de hjälp av kommunen?
– Det här gäller en utsatt grupp från svåra förhållanden. Kommunen har tagit emot dem och då måste vi hjälpa dem. Vi gör dessutom en prövning i varje ärende.
Enligt Åsa Danielsson kommer det troligen att handla om ett tiotal ensamkommande flyktingbarn per år och insatserna ska bara vara tillfälliga tills de funnit en egen lägenhet.
En kategori där attityden blivit tuffare gäller invandrare som har fått en uppgjord plan för sin etablering i Sverige men på någon annan ort än Uppsala. En del av dem önskar ändå slå sig ner i Uppsala, exempelvis för att de har vänner här eller för att de vill ha vård vid Akademiska sjukhuset.
I år har sex utländska barnfamiljer plötsligt dykt upp i Uppsala och begärt bostad, trots att de har förstahandskontrakt för en hyreslägenhet i någon annan kommun.
– Flera av dem har en etableringsplan på någon annan ort där de fått plats för barnen i skolan.
– De har sedan skaffat sig andrahandskontrakt i Uppsala och vill ha hjälp med mer långsiktigt boende här. I sådana lägen säger vi numera nej och informerar om att det kan finnas bostäder i andra delar av länet, uppger Åsa Danielsson.
Kommunalrådet Mohamad Hassan (FP) stöder den förändrade attityden och anser att kommunen tidigare försökt hjälpa för många kategorier av människor.
– Förr var vi kanske för generösa. Men att ta ansvar för och planera sin livssituation är en del av integrationsprocessen, menar Mohamad Hassan.