Dotterns sjukdom kan få dem vräkta

Uppsalahem begär hos tingsrätten att en Uppsalafamilj ska vräkas skyndsamt. Orsaken är att en granne rapporterat om gap och skrik från familjens lägenhet under alla tider på dygnet.
Dottern i familjen är i 20-årsåldern och psykiskt sjuk. Hon far ibland ut mot andra familjemedlemmar, blir högljudd och bultar i väggarna. Dottern går inte med på att flytta och eftersom hon enligt psykiatrin inte behöver tvångsvård är situationen låst. Familjen har bott i Uppsalahems lägenhet i över 30 år.
– Det är en underlig situation där vi båda föräldrar som alltid skött oss och betalat hyran riskerar att vräkas för att vår dotter inte får den hjälp hon behöver. Vad gör vi om det en dag står en flyttfirma på gatan och vi inte har någonstans att bo, frågar sig pappan.

De förtvivlade föräldrarna beskriver hur deras dotter utvecklat ett oresonligt hat till framför allt sin far. På grund av sin fobi måste det ha gått minst någon timme innan hon kan gå in i samma rum som pappan vistats i. Fobierna styr föräldrarna och deras utflugna barn kan knappt komma dit på grund av dotterns utbrott.
Dottern är sjukskriven och vistas hemma. Hon lider av tvångstankar och upplever att hon inte kan bo i vilken typ av lägenhet som helst. För ett par år sedan fick hon en lägenhet av kommunen som passade hennes behov och flyttade dit. Enligt föräldrarna började hon då utvecklas positivt. Men det rörde sig om en träningslägenhet och efter ett år måste hon flytta.   
– Vi fick ingen hjälp av kommunen att hitta en ny bostad. Därför var hon tvungen att flytta hem igen och har sedan dess blivit sämre, berättar mamman.

I höstas hotade hon föräldrarna med kniv och de lyckades få henne tvångsintagen inom psykiatrin men efter fyra dagar skrevs hon ut.
– Hon ansågs inte sjuk nog för att vara kvar och hon vägrar att ta sina mediciner. Vi har ringt polisen när det varit bråkigt men de har sagt att de bara kan lugna ner situationen, sedan har de åkt. Eftersom hon är skriven hos oss kan hon inte tvingas från bostaden, berättar pappan.
Dottern har nyligen erbjudits en lägenhet av kommunen men vägrar flytta dit eftersom hon inte tycker att den fungerar för hennes fobi. Föräldrarna är mycket kritiska mot att kommunen inte kan få fram en bostad som bättre passar hennes sjukdom, liknande träningslägenheten hon hade tidigare.

Föräldrarnas hopp är att dottern ska flytta självmant men tiden håller på att rinna ut. Pappan är dessutom svårt funktionshindrad och har läkarintyg på att en flytt skulle medföra stora svårigheter för honom.
– Är man fysiskt handikappad får man hjälp men är man psykiskt handikappad som vår dotter finns ingen hjälp att få, säger mamman. 
Gun Johansson-Öhrnell vid Uppsala kommuns myndighet för bostadssamordning säger att dottern i familjen erbjudits de bostäder som varit tillgängliga.
– Men vi har brist på bostäder och mer kan vi i nuläget inte göra.

Vad ska föräldrar i en sådan här situation göra?
– Jag kan inte kommentera det enskilda fallet men generellt kan det handla om att försöka hitta någon utomstående som den anhöriga lyssnar på och som kan motivera personen i fråga att flytta.
Gun Johansson-Öhrnell uppger att hon tidigare stött på situationer som liknat den här.
– Läget har varit ohållbart men psykiatrin har ändå sagt att det inte varit tillräckligt allvarligt för ett tvångsingripande. Ibland kan jag tycka att det borde vara lättare att få någon tvångsintagen inom psykiatrin.