– Om vi får fatt på dem som bränner så kommer vi att agera, vi kommer att förklara för dem att de förstör för oss. Ingen förlorar så mycket som vi på att biblioteket brann ned.
Heresh Rashwani är engagerad, och det märks. Precis som det tiotalet andra killar i 15–25-årsåldern som sitter intill honom i klassrummet på Sävjaskolan där vi samlats. De har precis i dagarna bildat nätverket ”Operation Sävja” som ska verka för att förbättra stadsdelen.
En grupp för Sävjas planerade kulturcentrum var redan på gång att bildas, men så bröt branden ut i söndags, den som färgade ungdomarnas böcker sotsvarta och ledde till nya negativa rubriker. Sedan dess har allt skett väldigt snabbt och spontant. Det är också anledningen, säger de, till att det än så länge bara är unga killar som känner varandra som engagerat sig.
– Det är som en snöboll som börjat rulla, kan man säga. Vi bestämde direkt att vi skulle ha ett krismöte och ett 50-tal personer kom. De som bränner bilar får alltid uppmärksamhet, men vi vill visa att man kan nå förändring utan att krossa rutor och bränna bilar, säger Wiaam Wahab, ordförande i den nybildade föreningsstyrelsen och en av drivkrafterna i området.
Det är inte första gången som det brinner i Sävja. Bilbränderna har varit ett återkommande problem de senaste åren, liksom på andra håll i kommunen. Men eldsvådan i skolbiblioteket var något helt annat och droppen som fick bägaren att rinna över, det verkar alla de samlade ungdomarna ense om. Branden kom som en chock, och den kunde inte ha kommit vid en sämre tidpunkt, menar Wiaam.
– Det är så dålig tajmning. Får vi ett kulturcentrum nu kommer en del att säga att det var tack vare branden, att det lönar sig att skapa rubriker. Å andra sidan, om det fortsätter dröja kommer folk att säga att det är på grund av vad som hänt, att Sävja inte är värt att satsa på. Hur det än blir så blir det fel, säger han.
Vilka är det då som ligger bakom bränderna? Någon i gruppen tror att det bara är folk utifrån – varför skulle vi bränna ned något som vi tjänar på, säger han? En annan menar att det förmodligen är både och.
Samtidigt talar de om en stigande frustration, om en sysslolöshet och en känsla av att ha blivit bortglömda när det satsats på andra stadsdelar. De efterlyser framför allt naturliga samlingsplatser och lokaler, inte minst för att öka integrationen i området.
– Vi har blivit lovade så mycket och inget har hänt. Låt politikerna komma hit och se hur det är, säger Brusk Ismail.
Men samtidigt, säger de, är det inte heller så illa som situationen framställts i media. Sävja har fått ett oförtjänt dåligt rykte och en stämpel som spär på problemen.
– Det är inget sargat område. Skolan är jättebra och lärarna är jättebra. Men stämpeln får folk att flytta och välja andra skolor och då blir det en negativ utveckling, säger Baran Ismail.
Hur mycket ansvar har de då själva för att förbättra sin situation?
– Självklart har vi ett ansvar. Ska man lyckas med något måste man själv sätta i gång processen och det är ditt eget ansvar att följa upp vad som händer, säger Wiaam Wahab.
Kommunalrådet Erik Pelling (S) har efter de senaste bränderna efterlyst politisk samling runt Sävja.
– Det mest akuta nu är att få klara besked om kulturcentrum. Folk blir uppretade över att inget händer och det slår tillbaka mot alla partier, säger han.
Vilka konkreta steg kommer du själv att ta?
– Jag kommer att lyfta frågan till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen och ta kontakt med Sävjaskolan igen.