På statsvetenskapen har man tröttnat.
– Det är bisarrt. Trots att vi hela tiden måste betala mer för universitetets centrala administration, dränks vi i nya uppgifter och nya system som vi ska hantera, säger Shirin Ahlbäck Öberg, docent vid Statvetenskapliga institutionen.
Hon sitter med i en arbetsgrupp som har bildats för att få ett samlat grepp om vad man kallar byråkratiseringen. Prefekten Torsten Svensson har också tagit upp frågan med övriga chefer inom de samhällsvetenskapliga institutionerna. Alla har samma uppfattning, enligt honom.
– Det är stötande att saker och ting inte blir enklare när den centrala administrationen bara ökar.
UNT har talat med företrädare för institutioner på olika håll inom universitetet. Bilden är densamma överallt: den administrativa bördan bara ökar, likaså arbetet med olika typer av utvärderingar. Därtill fungerar de tekniska systemen för sådant som reseräkningar, budget eller kursplaner ofta illa. Byråkratin och krånglet tar mycket tid, pengar och ork från forskning och utbildning, menar de som UNT har talat med.
– Kreativiteten hämmas. Det tror jag är det allvarligaste problemet. För varje initiativ som tas av en forskare finns en administrativ motkraft som ökar proportionellt med engagemanget. Det här skadligt över tid, för samhället, säger Mats Leijon, professor i elektricitetslära
Han vill rikta kritiken längre bort än till toppen av Uppsala universitet.
– Det är inte säkert att de kan styra över det här, som är en utveckling i samhället. Jag ser det även på myndigheter som vi jobbar med. Men vår förvaltning kan försöka hålla emot när statsmakterna ligger på för ännu mer redovisningar och återrapportering, säger han.
Ett problem är att personalen på institutionsgolvet inte har varnat i tid, tror Mats Leijon. Men det finns ett skäl till det.
– Vi måste tala om att det blir fyra doktorander färre på grund av ineffektiviteten, eller att det tar många timmar i veckan att signera alla räkningar. Men jag tror inte att vi har orkat, vi har för mycket annat.
På senare år har personalen tvingats lära sig att hantera många nya it-system. Systemen har inte skapats utifrån behov i kärnverksamheten utan i den centrala administrationen, menar Lars M Andersson, lektor i historia och prefekt vid institutionen. Men det är inte den enda kritiken.
– De har sjösatts med många buggar, för snabbt och utan att testats, utan manualer och nästan utan helpdeskfunktion, säger han.
Alla som UNT har talat med betonar att de flesta initiativ är lovvärda vart och ett för sig, som planer för jämställdhet, mångfald och liknande, som måste upprättas och följas upp, eller de många utvärderingar av forskning och utbildning som görs efter interna och externa krav. Men tillsammans blir det för mycket.
– Det produceras så mycket papper i onödan som ingen läser, och det finns så mycket visionsdokument, mål och strategier att det inte går att hålla reda på, säger Lars M Andersson.
När det gäller utvärderingsapparaten riskerar den att motverka sitt syfte. Kvalitetssäkringsarbetet tar sådan tid att kvaliteten drabbas, menar han. På Statsvetenskapliga institutionen väntar i år en utvärdering av utbildningen av Högskoleverket. Så sent som 2006 gjordes den förra granskningen. Samtidigt ska Uppsala universitet själva utvärdera all sin forskning, vilket senast gjordes 2007. Utvärderingarna, som ska ske samtidigt, kommer att kräva mycket jobb av den egna personalen. Shirin Ahlbäck Öberg använder termen granskningssamhälle.
– Jag tycker att faktiskt att det går för långt, säger hon.