Efter höstens akuta flyktingsituation, som fick till följd att regeringen införde ID-kontroller för att kraftigt begränsa antalet asylsökande, måste vi nu göra om hela asylsystemet och skapa en ny politik för att klara framtidens flyktingströmmar. Det anser Axel Hadenius, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
– Jag menar att vi behöver sätta ett kvantitativt tak, både utifrån vad vi klarar av rent administrativt och med hänsyn till kostnaderna. Vi kan inte bara köra allt på löpande räkning som vi gör nu. Vi måste också väga in det långsiktiga perspektivet, nämligen vår integrationsförmåga. Fungerar inte EU:s yttre gränser måste vi dessutom fortsätta med ID-kontroller på något sätt, för det kan inte fortsätta vara så att sociala och polisiära myndigheter inte har någon kontroll, säger han.
Så hur många asylsökande tycker du att vi ska sätta som tak?
– Den gränsen kan jag inte uttala mig om, men jag tror att det kan ligga relativt högt jämfört med andra länder. Vi har ett bra administrativt system och är vana vid att ta emot många invandrare. Och inte minst finns ett stort stöd i vår befolkning för en generös invandring. Vi är mycket mindre nationalistiska än till exempel norrmän och danskar.
Ja varför har Sverige skilt sig så mycket i flyktingfrågan jämfört med andra nordiska länder, som vi ju i övrigt är rätt lika?
– Vi har inte blivit angripna och ockuperade egentligen sedan medeltiden, så vi har ingen stark nationalism. Dessutom var vi ju ganska oheroiska under andra världskriget, men ansträngde oss i stället att ta emot många flyktingar efter kriget. Här etablerades rollen som moralisk stormakt, vi har kommit att se det som en moralisk förpliktelse att ta emot flyktingar i stor skala. Problemet är att det inte fungerar praktiskt att obegränsat följa den linjen. Det såg vi under hösten.
Ett nytt asylsystem, skulle det gälla fler länder än Sverige?
– Ja, det vore bra om hela EU införde ett nytt system. Det mest rationella vore, som jag ser det, att EU åtog sig en viss mängd migranter utifrån vissa kriterier och att man sedan fördelar dem mellan EU:s länder.
Men skulle inte det system du föreslår strida mot asylrätten?
– Jo, det skulle medföra inskränkningar. Men redan i dag finns asylrätten mest på papperet. Den har, på grund av det kaos som uppstått, tillämpats ganska lite i praktiken. Asylrätten utformades efter andra världskriget, när världen och flyktingströmmarna såg helt annorlunda ut.
Men om kvoten blir fylld, vad händer då med de som behöver fly?
– Det blir begränsningar, det är den bistra verkligheten. Men i dag är det ju också begränsat, nämligen till dem som har pengar och kraft och vågar riskera livet. För flyktingarna själva skulle det system jag pratar om vara mer humant och rättvist. De skulle få ansöka om asyl i det land de befinner sig och sedan ta sig säkert till landet där de får asyl. I dag får de ju betala stora summor till flyktingsmugglare och flykten är livsfarlig. Det får till följd att det mest är män som kommer, vilket gjort att vi i Sverige nu får en könsbalans som liknar Kinas medan kvinnor och barn blir kvar i krig och flyktingläger. Det är ett oerhört grymt system.
Skulle det gå politiskt att införa ett nytt asylsystem?
– Sverige skulle nog stödja systemet och en del andra länder. Men det finns på kort sikt inte mycket hopp om att de länder som är allmänt emot invandring, som exempelvis de baltiska länderna, Polen och Ungern, skulle gå med på det. Därför råder anarki inom flyktingpolitiken i Europa.
Du som är statsvetare, vad säger du om år 2015 rent politiskt?
– Jag har ju varit med ett tag, men har aldrig upplevt ett sådant kaos som det var från sommaren fram till november-december. En sådan beslutsoförmåga och ett sådant drastiskt svängande från ena positionen till den andra. Jag skulle säga att vi under flera år hade en mental låsning i invandringsfrågan med ett enormt pekande av finger mot åsikter som tagit upp frågan om vår faktiska kapacitet. I sista änden är det ändå kapaciteten som avgör om insatserna blir lyckade.
Vad hoppas du på av debatten framöver?
– Att vi kan diskutera frågorna mer sakligt. Det hjälper inte att trosvisst sjunga i kör, vi måste också se till konsekvenserna. Här tror jag vi har lärt oss något.