Många av de som följt terrororganisationen Islamiska statens framryckning i bland annat Irak de senaste veckorna har stött på Joakim Medins namn.
När han som ganska nyutbildad journalist reste ner till Irak i somras var tanken egentligen att skildra kurdernas arbete med att bygga upp lokaldemokratin där och i Syrien. Men i början av augusti fick Islamiska staten, IS, enorma människomassor ur folkgruppen yazidi att fly från Sinjarbergen i nordvästra Irak sedan de utsatts för ohyggliga grymheter.
Under händelserna som följde kom utblottade yazidier att fly vidare över gränsen till Syrien där Joakim Medin befann sig. Han rapporterade vidare till bland annat Ekot, Svenska Dagbladet och UNT.
– Flyktingarna vittnade om bestialiska avrättningar och att mängder av kvinnor tagits som fångar av IS. Jag såg döende personer som skrek efter vatten och gav bort allt jag hade men de bad hela tiden om mer, berättar Joakim Medin.
Han ser det som väsentligt att lyfta fram att inte bara länder som USA gjort en insats genom sina attacker mot IS utan att lokala kurdiska soldaters kamp har betytt minst lika mycket.
– Exempelvis har kurdiska PKK-gerillan, en organisation som USA och EU terrorstämplat, tagit sig över stora områden för att komma till yazidiernas undsättning. Det väcker frågor om vilka grupper vi egentligen bör stöda.
Har din rapportering gjort nytta?
– Man vill gärna tro att det bidragit till något, exempelvis att Sverige skickat humanitär hjälp till området.
Sedan i lördags är Joakim Medin åter hemma i Uppsala och berättar att han den kommande natten ska ägna sig åt att få iväg sina artiklar till en rad redaktioner.
Han är märkbart skakad över vad han varit med om.
– Jag kunde inte gråta när jag var där nere men sedan jag kom hem och tittade på bilderna har jag gråtit.
Periodvis befann sig Joakim Medin bara ett par mil från IS-krigarna och riskerade att avrättas om han blivit tillfångatagen.
Var du inte rädd?
– Nej, faktiskt inte. Jag kände ett ansvar att rapportera och var upptagen med att arbeta. Dessutom var jag omgiven av människor som skyddade mig.
Hemkomsten beskriver han som märklig.
– Jag var nere på Hemköp igår för att handla mat och såg framför mig flyktingar jag mött som inte haft något att äta. Det här är hittills mitt livs scoop men ett scoop som jag nästan önskar att jag inte hade behövt göra.