UNT skickade ut en enkät med frågor om hot till de 81 ordinarie ledamöterna i Uppsala kommunfullmäktige. 61 svarade, det vill säga 75 procent. 31 personer – hälften av alla som svarat – uppger att de tagit emot hot i sitt uppdrag som politiker.
Av dem har 20 hotats någon gång, medan 11 personer har hotats flera gånger. Något högre andel män än kvinnor har hotats. Man kan tänka sig att hot i dag främst framförs digitalt, via mejl eller sociala medier. Kanske är det så på andra håll, inte minst för politiker på nationell nivå – men inte i Uppsala. Här har hälften av hoten framförts i möte med politikern.
Eva Adler, som är miljöpartist och förste vice ordförande i äldrenämnden, har upprepade gånger hamnat i sådana situationer. Hon har bland annat blivit hotad av en kvinnlig granne och dennes minderåriga son. De kallade henne kränkande saker, bankade på balkongdörren på nätterna och la stinkbomber i brevlådan. När Eva Adler hotade med att ringa polisen slutade trakasserierna.
I valtider vid valstugan har hon flera gånger varit med om att unga killar ställer sig i ring runt henne.
– De kan komma med glåpord. Säga saker om min vikt och sexuella attraktionskraft. Man känner sig väldigt ensam och utsatt i de lägena.
Men Eva Adler säger ändå att hoten inte påverkar henne.
– Jag tar inte åt mig. Och jag är inte en sån som kan hålla tyst med vad jag tycker. Om nån börjar käfta tar jag ett steg fram och säger slå du bara så får du se vad som händer.
Hon skrattar till.
– Jag vet inte om det är en så bra strategi, men dess bättre har det ju inte hänt nåt än i alla fall.
Fast det är klart, tillägger hon: för tjugo år sedan, när hon hade småbarn, hade det ju varit annorlunda.
”Är det värt det? Ska jag orka fortsätta som politiker?”
Det tänkte Mohamad Hassan, liberalt kommunalråd i Uppsala, när han på kvällen den 20 januari lyssnade av sin telefonsvarare. Nu sitter han med mobilen i handen och scrollar tills han hittar det han söker.
– Här ska du få höra, säger han och klickar på skärmen.
En mansröst fyller rummet. ”Du törs inte ställa upp för en svensk medborgare din jävla svartskalle ... Fy fan, jag ska ta huvudet av dig ditt jävla äckel.”
– Min första tanke var, vad har jag nu gjort? säger Mohamad Hassan lite skämtsamt.
– Annars brukar det kunna komma hot efter att man skrivit någon debattartikel eller uttalat sig särskilt mycket i en fråga. Men jag vet fortfarande inte varför den här mannen var så arg.
Mohamad Hassan skrattar lite och skakar på huvudet. Han har blivit van. Genom åren har han fått hot på sms, på mejl, på telefon och ansikte mot ansikte. Och den där fina cykeln han fick i 40-årspresent, som det stod ”Hassan” på och som blev vandaliserad? Han kan inte låta bli att fundera över om den blev sönderslagen för att någon visste att det var hans.
Men trots alla hot och trots att de egentligen inte skrämmer honom, påverkade just det här hotet den 20 januari honom lite annorlunda.
– Som politiker lägger man ner oerhört mycket tid och kraft på att försöka göra världen bättre. Jag räknar inte med en massa beröm, det är inte det, men om människor blir så arga på mig så att de vill ta livet av mig, då undrar man ju om det är värt det?
Tre dagar efter hotet mot Mohamad Hassan dödshotas Uppsalapolitikern Alexander Bengtsson (M). Ett hot som ledde till att hela Västgöta nation fick utrymmas. Alexander Bengtsson har hotats många gånger förr, hot som bland annat handlat om hans hudfärg och sexuella läggning samt hans inställning till invandring och ett moskébygge.
När Mohamad Hassan läste om Alexander Bengtsson kände han att ett ansvar att berätta om det han varit med om.
– Vi som är utsatta behöver berätta om vår verklighet så att det görs något åt situationen. Annars riskerar vi dels att människor inte vill ställa upp som politiker, dels att vi politiker kanske inte vågar fatta tuffa men nödvändiga beslut för att inte rasera hela ekonomin.
Mohamad Hassan kommer att polisanmäla det senaste hotet, men flera andra gånger har han avstått. Enligt UNT:s undersökning har bara var fjärde politiker som hotats polisanmält hoten. Så ser det även ut nationellt: många avstår från att anmäla, enligt Anders Knape, som i egenskap av vice ordförande i SKL (Sveriges kommuner och landsting) jobbat med frågan om hot mot politiker i många år.
Och överlag finns enligt Anders Knape en uppfattning bland såväl poliser som åklagare att det här med hot, det får man tåla som politiker.
Vad tycker du, får man tåla en del hot som politiker?
– Nej, det är helt oacceptabelt. Bara för att man har ett förtroendeuppdrag och sticker ut näsan ska man självklart inte behöva vara beredd på hot. Om människor på grund av hot blir begränsade i sitt beslutsfattande och avstår från att ta beslut eller till och med slutar som politiker är det ett hot mot demokratin.
Även om vi ju faktiskt har två mord på en statsminister och en utrikesminister är det en klar minoritet av hoten som verkställs, säger han. Men hoten begränsar människors frihet.
– Plötsligt kanske det står ett gäng runt dig, någon knuffar till dig. Eller skickar hem ett dött djur i brevlådan. Man visar sin makt för att skrämma. Det finns till exempel politiker som aldrig går på krogen på grund av kriminella gäng. Och många politiker bär överfallslarm eller har larm i hemmet.
Hårdare straff mot den som hotar politiker, och även journalister, är något som SKL propagerat för i flera år eftersom hot mot dessa grupper är hot mot hela det demokratiska systemet. SKL står inte ensamma i frågan. Redan 2006 kom en statlig utredning som föreslog skärpta straff för hot som riktas mot politiker så att de får samma förhöjda skydd som tjänstemän, exempelvis socialsekreterare, har.
– En person kan i dag göra rätt mycket mot en politiker innan det leder till åtal. Och det är tuffare att hota eller slå en tjänsteman på käften än en politiker, eftersom lagstiftaren menar att tjänstemän i sin yrkesutövning värnar det demokratiska systemet. Men den som har ett politiskt förtroendeuppdrag är ju i högsta grad en del av det demokratiska systemet, säger Anders Knape.
Att demokratins spelregler får sig en törn visar UNT:s undersökning. Hälften av de som hotats uppger visserligen att hoten inte påverkat dem och 70 procent av alla som svarat känner ingen oro över att bli hotade.
Men var fjärde tänker sig ändå för innan de uttalar sig i vissa frågor, just på grund av rädslan för hot. En av dem är Markus Lagerquist (M), som är vice ordförande i idrotts- och fritidsnämnden. Det finns särskilt två ämnen som är känsliga, säger han: vargfrågan och invandringsfrågan.
– Är du för profilerad i dessa frågor väcker det ont blod. Man behöver tänka ännu mer på hur man uttrycker sig, med tanke på de höger- och vänsterextrema grupper som finns.
För tio år sedan, när Markus Lagerquist var kommunpolitiker i Karlstad, blev han hotad just på grund av hans ställningstagande i vargfrågan. När han satt och åt middag med familjen ringde en arg man upp och blev under samtalet allt mer förbannad. Det slutade med att han väste att Markus Lagerquist skulle passa sig, och också att hans familj skulle det.
– Det var obehagligt, men mest blev jag förbannad.
– Men det är verkligen inte synd om mig. Om jag provocerar någon är det på grund av mina åsikter. Mest utsatta är kvinnor med utomeuropeisk bakgrund. De kan provocera idioter bara genom att finnas till.
Förutom att sitta i kommunfullmäktige jobbar Markus Lagerquist också som politisk sakkunnig i riksdagen. Varje dag påminns han om det höjda säkerhetsläget sedan terrorattentatet i Paris för drygt ett år sedan.
Att komma in riksdagen är som att gå på ett flygplan; väskor scannas och ingen får passera utan att gå igenom metallbågar.
– Det är bökigt, dyrt och väldigt sorgligt. Jag hoppas verkligen vi slipper det i Uppsalapolitiken. Men hela samhället går ju ditåt, säkerhetsläget skruvas hela tiden upp. Jag hoppas det vänder så att vi inte om några år har vakter som marscherar runt i gated communities.
Polisen har ingen statistik över hur vanligt det är med hot mot politiker. Hoten hamnar i samma brottskategori som hot mot andra medborgare. Men en undersökning av Brottsförebyggande rådet visade att 28 procent av de svenska politikerna under valåret 2014 utsattes för hot, våld eller trakasserier. Sverigedemokraternas förtroendevalda var de överlägset mest utsatta – varannan Sverigedemokrat hade utsatts för hot eller våld i rollen som politiker under 2014.
Det är en bild som Pavel Gamov, i dag såväl ledamot i Uppsala kommunfullmäktige som i riksdagen för SD, känner igen sig i.
– Vi har definitivt varit mer utsatta än andra politiker. Det har gjort att vi inom partiet har stort säkerhetstänk med många säkerhetsansvariga.
Själv har Pavel Gamov blivit hotad flera gånger. Två av hoten har lett till åtal och fällande domar. 2011 fälldes en man för att ha ofredat honom under en flygbladsutdelning på gågatan, och 2014 fälldes en man för att ha dödshotat Pavel Gamov efter ett torgmöte. Pavel Gamov har inte längre offentliga telefonnummer, men på mejl och sociala medier sker många grövre påhopp och mycket förtal, säger han. När han är ute bland folk känner han sig aldrig helt säker.
– Jag brukar undvika att befinna mig i centrala Uppsala och jag är sällan ute ensam. Kanske är det inbillat, men eftersom jag varit med om en del saker genom åren är jag på min vakt.
Men något har ändå hänt det senaste året, tycker Pavel Gamov. Hotbilden känns inte längre lika stark mot honom och hans partikamrater.
– Det har blivit mycket bättre. Jag tror det är för att det finns en större acceptans för Sverigedemokraterna nu.
Mohamad Hassan då, ska han verkligen sluta med politiken?
Han viftar avvärjande med handen.
– Nej nej. Det är för kul och för givande. Det väger upp hoten.
Han påpekar också att det är stor skillnad på hot och hot. De som blir förbannade över att en skola ska läggas ner eller att en väg ska dras någonstans och säger något i affekt, det är en sak. De människorna kan han ha förståelse för.
Men de som hotar honom för att han heter Mohamad och inte är född i Sverige – det är en helt annan sak.
– Det kan jag aldrig någonsin vare sig förstå eller acceptera. Och man ska inte underskatta de människorna för de bär på ett sådant hat.
– Men vad de egentligen gör är att de triggar mig att göra ännu bättre ifrån mig.
Varför blir du inte rädd av hoten?
– Jag vet inte. Kanske på grund av min uppväxt i ett krig och alla betydligt värre saker jag då fick uppleva. Men jag tänker mest om den som hotar, att ”vad har du egentligen för liv?”