Också de som är engagerade och miljömedvetna tenderar att fokusera mer på hur naturen eller människor i andra länder drabbas av klimatförändringarna än hur det kommer att påverka deras egen situation.
LÄS MER: 80 procent av de unga oroas
– Det finns studier i miljöpsykologi som visar att människan generellt har en överoptimism när det gäller sin egen framtid och att vi underskattar risken för oss själva. Men det är också till viss del baserat i verkligheten. Vi har det rätt bra i Sverige, säger Maria Ojala.
Några försöker skjuta ifrån sig problemet genom stänger av nyheterna på tv:n och undviker det som för tankarna till miljöhot. Några försöker också förminska problemet och tänker att ”det är bra att somrarna blir lite varmare i Sverige”. Det är en grupp som också har lägre kunskap om klimatfrågorna och också en svagare känsla av att kunna påverka.
Bland de engagerade ungdomarna handlar det ofta om att hitta saker man kan förändra i sin vardag. De cyklar till skolan i stället för att be om skjuts av föräldrarna, de börjar äta mindre nötkött.
– Det är inte så många unga som tänker hur de ska påverka som samhällsmedborgare.
Men det finns också strategier, där man vänder på perspektivet och vid sidan av fokus på problemen också tänker på de positiva trender som finns: ”Obama är i alla fall bättre än Bush”, ”Kunskapen har ökat och det kommer tekniska lösningar”. Det har också visat sig att den som ser ett hopp också är den som orkar engagera sig i klimatfrågan.
– Det är inte så att tilltron till den tekniska utvecklingen alltid skulle göra så att man avstår från att göra något själv, säger Maria Ojala.