I Uppsala finns i dag ett 30-tal ensamkommande ungdomar som på papperet tagits hem av sin anvisade kommun, alltså den kommun som egentligen har ansvar för dem. Men i själva verket bor ungdomarna kvar i Uppsala – antingen på gatan eller i familjehem som nu betalar för barnen med egna pengar. Detta enligt Peter Marinko vid Nätverket för gode män i Uppsala, som gör uppskattningen efter att ha varit i kontakt med ett stort antal gode män i nätverket.
Den främsta anledningen bakom situationen är att vissa kommuner hanterar själva flytten på ett uruselt sätt, säger han.
– Vi har flera fall där socialtjänsterna inte varit i kontakt med barnen på fyra fem månader förrän de meddelar beslutet om en omedelbar flytt.
– De kan säga att i morgon ska du sitta på ett tåg från Uppsala. Det är ju oerhört traumatiskt för en ung person som kanske äntligen börjat rota sig. Vissa kommuner tycks inte ha något barnperspektiv över huvud taget.
Som UNT skrev i lördagens tidning är majoriteten av de cirka 1 300 ensamkommande som bor i Uppsala placerade här av andra kommuner. I höstas placerades ensamkommande kors och tvärs över hela landet när socialtjänsterna desperat letade boenden. Eftersom det finns gott om HVB-hem och familjehem i Uppsalaområdet hamnade många här.
Nu har en del kommuner hunnit ordna fram egna boenden och vill därför ta hem sina ensamkommande för att spara pengar och för att socialsekreterarna ska ha närmare till de egna ungdomarna. Totalt har omkring 60 ensamkommande flyttats från Uppsala sedan årsskiftet, enligt Peter Marinko – men hälften av dem ska alltså i praktiken vara kvar i Uppsala. De flesta av dem bor kvar i familjehem, som därmed får betala för dem ur egen ficka eftersom de inte haft hjärta att skicka iväg ungdomarna. Men det finns alltså också ungdomar som efter flyttbeskedet har rymt och som nu bor på gatan.
– De här socialtjänsterna behandlar inte bara ungdomarna respektlöst, utan också de familjehem och gode män som ställt upp på ett fantastiskt sätt, säger Peter Marinko.
Flera gode män i Uppsala har anmält kommunernas hantering till Justitieombudsmannen, JO, och IVO, Inspektionen för vård och omsorg, eftersom de anser att de inte haft chans att överklaga flytten. JO granskar nu hur omplaceringarna skötts av socialförvaltningarna i Mora och Gällivare. Men det finns fler kommuner än de som missköter sig, enligt Peter Marinko.
– I flera fall har man inte meddelat beslutet skriftligt, utan det mesta har skett per telefon vilket har gjort att gode män och deras ungdomar har svävat i stor ovisshet om vad som gäller.
Generellt sett tycker Peter Marinko dock att det är bra att kommuner tar hem de barn och ungdomar som de ansvarar för, bara det görs på rätt sätt.
– Uppsala har tagit oproportionerligt många barn, vilket innebär hård press på skola, sysselsättning och fritidsaktiviteter. Det är bra att det fördelas jämnare mellan Sveriges kommuner.
Hur ska en kommun agera för att det ska bli rätt?
– Man måste förbereda flytten ordentligt och få barnet att förstå att det som väntar inte kommer att bli sämre. Prata med barnet, socialtjänsten, gode mannen, det hem där barnet bor. Man får lirka lite och ha god framförhållning.
Kan det finnas skäl för ensamkommande att få stanna?
– Ja, socialtjänsten bör ju alltid se över hela situationen. Kanske kan kommunerna så att säga byta barn med varandra, även om jag förstår att det kan vara omständligt.