Sommarhalvåret börjar exakt 15.00 den sista april. Och det börjar i Carolinabacken i Uppsala. Det här slås med karaktäristisk surmulen min fast av Mikael Tornving, tidigare Uppsalastudent och kurator vid Norrlands nation, i en av de kortfilmer han gjort om sista aprilfirandet.
– Vi uppfattar att kunskaperna är rätt så små hos många om varför sista april är så stort i Uppsala och vilka de klassiska traditionerna är och hur de uppkommit. Vi vill lyfta fram det traditionella firandet, säger Annnica Alvén, projektledare inom Uppsala universitet som står bakom filmerna.
Är ni inte rädda för att verka mossiga, genom att hålla hårt på gamla traditioner?
– Nej, vi förnyar oss samtidigt. Sillunchen på UKK är ny, och i fjol tog vi firandet in i de sociala medierna genom vår Gowallatrip. Det tycker inte jag är mossigt. Men tyvärr finns inte Gowalla längre, säger Annica Alvén.
Men vad förknippar då Mikael Tornving själv med sista april.
– Jag tänker på underbara långa silluncher i solen på Studentvägen, på Carolinabacken, på champagnegalopp. Men jag tänker också på Tjernobyl.
Eh?
– Jag var curator curatorum och höll talet vid Gunillaklockan det året Tjernobylkatastrofen just ägt rum. Det regnade och det kändes som att allt nedfall kom på oss.
Kommer du tillbaka till Uppsalas på sista april?
– Nej, jag bor i Stockholm och har barn och det känns inte som jag har det tempot man behöver. Men snart blir jag nostalgisk och står väl där med min käpp och gulnade studentmössa och ojar mig över att ungdomen inte vet hur de ska fira.