Sorkfebervirus hos skogsmöss i Uppsala

Skogsmöss inom Uppsala tätort kan vara bärare av den typ av virus som orsakar så kallad sorkfeber hos människor.

Kissar virus. Skogsmusen söker sig inomhus när det börjar bli kallt på hösten. Om den är infekterad av hantavirus kan inomhusdamm komma att innehålla virus från musens urin, avföring eller saliv.

Kissar virus. Skogsmusen söker sig inomhus när det börjar bli kallt på hösten. Om den är infekterad av hantavirus kan inomhusdamm komma att innehålla virus från musens urin, avföring eller saliv.

Foto: Lennart Falk/Anticimex

Uppsala2016-06-02 04:00

Det visar forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt och Uppsala universitet i en ny studie, som publiceras i facktidskriften Infection Ecology & Epidemiology..

– Det här är inte bara första gången som det visats att gnagare så långt söderut i Sverige är infekterade av ett så kallat hantavirus. Det är också första gången som skogsmöss visats vara bärare av hantavirus. Potentiellt kan denna upptäckt ha stor betydelse för folkhälsan, säger Åke Lundkvist, professor i virologi vid Uppsala universitet.

I Sverige insjuknar årligen mellan 50 och drygt 1 000 personer i sorkfeber orsakad av ett hantavirus, som heter puumalavirus. Symtomen är hög feber, muskelvärk, allmän sjukdomskänsla, ofta kraftiga buk- och ryggsmärtor och i värsta fall så allvarlig njursvikt att den sjuke måste få blodrening med dialys. Viruset smittar, som namnet anger, via infekterade (skogs)sorkar till människor.

– Praktiskt taget alla kända fall av sorkfeber drabbar människor som bor eller vistats i kända riskområden med mycket skogssorkar i Norrland. Dalälven brukar anges som sydlig gräns för sorkfeber. I ett par fall har viruset dock påträffats söder om Dalälven hos skogssorkar i Norduppland och det har funnits misstankar om att det kan finnas hos gnagare även längre söderut än så, säger Åke Lundkvist.

Misstankarna bekräftas i den nya studien i vilken forskarna undersökt förekomsten av antikroppar mot hantavirus i 185 skogsmöss, skogssorkar och åkersorkar som anställda vid Statens veterinärmedicinska hade fångat in i bostäder, sommarstugor, garage och lagerlokaler i Uppsala- och Stockholmstrakten.

Tio av 130 infångade skogsmöss, men inte någon av sorkarna, hade antikroppar mot hantavirus i blodet.

– Att djur har sådana antikroppar visar att de är eller nyligen varit infekterade av hantavirus. Ännu vet vi dock inte om skogsmöss är infekterade av exakt samma typ av hantavirus som det hos skogssorkar. Det behövs också mer forskning kring om skogsmöss, i likhet med skogssorkar, kan bli kroniska smittbärare, säger Åke Lundkvist.

Även om många frågor återstår att besvara anser forskarna att det är viktigt att både vården och allmänheten i stort informeras om att hantavirus kan finnas hos gnagare även söder om de traditionella riskområdena i Norrland.

– Sådan kunskap är viktig för att förhindra smittspridning och för att kunna ge en säkrare och snabbare diagnos när människor infekterats av hantavirus. I Uppsala och Örebro har nyligen förekommit laboratoriebekräftade fall där patienter haft så svåra hantavirusinfektioner att de påverkat deras njurar och ytterligare några sådana misstänkta fall har rapporterats från Hjo. Det är inte osannolikt att många fler mindre allvarliga fall av hantavirusinfektioner aldrig upptäcks, säger Åke Lundkvist.

Hela studien kan läsas på http://www.infectionecologyandepidemiology.net/index.php/iee/article/view/31465

Så smittar hantavirus

Människor kan smittas av hantavirus om de rör vid ett infekterat djur. Den vanligaste smittvägen är dock inte sådan direktkontakt utan inandning av virus från damm som innehåller urin, avföring eller saliv från infekterade djur.

Det brukar dröja två till fyra veckor innan en smittad person får sjukdomssymtom i form av bland annat hög feber, huvudvärk och smärtor i buken och ryggen.

Sorkfeber är en anmälningspliktig sjukdom enligt Smittskyddslagen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om