– En make eller maka har ju själv väldigt mycket att vinna att ens partner blir frisk, till exempel kan man ju då resa vilket är svårt om den ena går i dialys, säger Catharina Gelin, som är patientkoordinator på transplantationsmottagningen på Akademiska sjukhuset.
Tidigare kunde endast föräldrar och syskon donera, men sedan nya läkemedel började komma på 1980-talet spelar vävnadstyp inte längre samma roll som tidigare. Numera behöver givare och mottagare inte heller ha samma blodgrupp. Förutom partner så har också vänner de senaste tio åren blivit betydligt vanligare som njurdonatorer.
På Akademiska sjukhuset görs drygt 100 njurtransplantationer om året, ungefär en tredjedel från levande donatorer.
Under sina år som patientkoordinator har Catharina Gelin bara träffat en handfull donatorer som gett till någon de inte känner. Det görs noggranna fysiska tester för att kontrollera att en person är tillräckligt frisk för att donera. Vad gäller anonyma donatorer görs även psykologiska tester.
– Vissa är väldigt nervösa inför donationen, andra väldigt coola. En operation är ju alltid en risk, men jag har aldrig varit med om att det inträffat något allvarligt, säger Catharina Gelin.
Njuren tas ut med hjälp av titthålsoperation. Donatorerna följs sedan upp årligen.
– Man kan leva precis som vanligt med bara en njure. Den njure som man har kvar brukar bli effektivare än den var innan operationen.