Videon är inte längre tillgänglig
De senaste veckornas utgrävningar i Gamla Uppsala har lett till flera storartade fynd, men nu är projektet slut. Utgrävningsplatsen håller på att täckas över, och arkeologerna vågar nu visa upp ett av de mest spektakulära fynd som gjorts. Det är ett litet kvinnosmycke i guld och slipat glas eller granater i otroligt gott skick. Den höga kvaliteten i kombination med hur välbevarat det är gör det till ett unikt fynd, och det första hela guld och granatsmycke som hittats i Uppland.
– I botten under det slipade glaset eller granaten finns våfflat bladguld om gör att ljuset reflekteras väldigt speciellt. Det är riktigt bling bling, och det är avsett att vara det också, säger Per Frölund, arkeolog och projektsamordnare på Upplandsmuseet.
LÄS MER: Uppsala kan ha fått ny kungshög
Fyndet gjordes redan i början av juni, men har hållits hemligt i säkert förvar på Upplandsmuseet fram till idag för att inte locka plundrare till utgrävningen. Det lilla smycket dateras till 600-talet och tros vara tillverkat i vad som är dagens England eller norra Frankrike. Klöverformen skulle också kunna vara ett stiliserat kors, och liknar andra kors från England från samma tidsperiod. Det har redan bekräftats av en expert från British museum. Personen som ägde smycket har antagligen själv varit på plats i Gamla Uppsala.
– Det har tillhört en kvinna av hög aristokratisk börd. Sådana här smycken kunde inte köpas. Det är något hon fått som gåva eller så arbetade guldsmeden för henne. Smycket är i samma klass som det som hittats i de utgrävda kungshögarna i Gamla Uppsala, fast i mycket bättre skick.
Smycket låg direkt under ett medeltida hus som hittats under utgrävningarna. På samma nivå har arkeologerna också grävt fram en metallverkstad från järnåldern, men smycket som hittats är av alldeles för hög kvalitet för att ha tillverkats där. Platsen där fyndet gjordes har inte legat inomhus, utan ungefär 10 meter från verkstaden. Det gör att forskana tror att smycket en gång i tiden avsiktligt grävts ner i jorden som ett offer, snarare än att det tappats av sin ägare.
Nu ska fyndet skickas på konservering och rengöring, innan det förhoppningsvis kommer visas upp för allmänheten i höst. Och för arkeologerna är det dags att fira.
– Någon form av fest blir det, men först måste vi lägga igen utgrävningen. Som föremål betraktat är det här det finaste jag sett och varit med om, men vi får avvakta och se hur mycket kunskap det bär med sig. Men det var en galen känsla när vi hittade det och det är helt fantastiskt som eget föremål betraktat, säger Per Frölund.