Anders Wästfelt universitetslektor i kulturgeografi på Stockholms universitet, har gått igenom hur det ser ut på gårdsnivå i de svenska slättbygderna. Hans undersökning visar att långt fler jordbruk än man trott har lagts ned. Den statistik som jordbruksverket har ger inte en korrekt bild av läget.
– Gårdar med 15 hektar mark och några hästar för ridning räknas i Jordbruksverkets statistik som jordbruk. Det anser inte jag. Det är hobbygårdar. Genomsnittsgården ligger på 37 hektar i landet. Men ska man kunna bedriva ett heltidsjordbruk som fordras en areal på mellan 250 och 700 hektar, säger han.
Rensas smågårdarna bort ur statistiken så framträder en bild av ett jordbruk som är mycket hårt rationaliserat med allt större enheter. Enligt Anders Wästfelt har det i stort sett skett under de senaste 15 till 20 åren.
– De lantbrukare som har lyckats växa har fått ta emot mer mark när mindre jordbruk lagts ned och så har det fortsatt till allt större enheter, säger han.
Främst två faktorer har drivit på utvecklingen. EU:s jordbruksstöd och den internationella konkurrensen.
– EU:s stödsystem ger ersättning i relation till gårdens areal, inte produktion. Ju större gård desto mer stöd från EU. Det har gjort det mer lönsamt att öka arealen även om produktionen per hektar minskar, säger enligt Anders Wästfelt.
Han är bekymrad över en utveckling som allt mer präglas av maskinell stordrift. Bönderna tappar något som kallas läglighetsfaktorn - förmågan att bruka jorden när det bäst behövs.
– Om man ska odla en åker så ska det göras vi rätt tidpunkt för att man ska få en bra skörd. Varje gård är unik. Men när gårdarna blir så stora som i dag så har boenden inte tid att vara på olika ställen. Det gör att man tvingas bruka delar av jorden på olämpliga tidpunkter, enligt Anders Wästfelt.
För landsbygden är utvecklingen förödande. I takt med att gårdarna blir större minskar arbetstillfällena och de lantbrukare som blir kvar förlorar kunskapen om den egna jorden, som tidigare gick i arv från generation till generation.
– Samtidigt som EU-stöd och den internationella konkurrensen med frihandel fortsätter driva på utvecklingen, säger Anders Wästfelt.
Vad kan man göra ?
– Jag anser att vi måste börja prata om vilken roll det svenska jordbruket ska ha. Vi förväntas konkurrerar med jordbruksnationer som Ukraina eller med länder som har betydligt lägre produktionskostnader och miljökrav. Världens jordbruk står för 30 procent av koldioxidutsläppen. Transporterna har ökat 5 gånger sedan 1960-talet. I dag är det är fri utveckling som gäller.