– Va, en mobilfri vecka? Ånej, va trist! Och så kommer det att bli jättepratigt i korridorerna.
Nej, Samuel Rundström i klass 7A på Valsätraskolan i Uppsala tycker spontant inte att det känns särskilt kul med en mobilfri vecka i skolan. Han har lunchrast och sitter på en bänk vid en länga gröna skåp och spelar ett fotbollsspel på mobilen tillsammans med klasskompisen Johannes Axelsson Fisk.
– Fast när vi spelar pratar vi ju också mycket, om det som händer i spelet, invänder Johannes Axelsson Fisk.
Pratigt eller inte – en mobilfri vecka blir det för alla elever på Valsätraskolan nästa termin. När är inte spikat, inte heller exakt hur den ska gå till och ännu har inte information gått ut till alla klasser. Men Robin Ritsgard, en av skolans idrottslärare och den som tagit initiativ till satsningen, vet vad han vill att veckan ska ge.
– Det är ett hälsoprojekt där vi vill väcka tankar hos eleverna om deras mobilvanor. Många elever vet inte själva hur beroende de är. Ja, precis som många vuxna, för övrigt.
Kom med, säger han och stegar iväg till en korridor runt hörnet, där urklippta nyhetsartiklar i olika ämnen hänger på väggarna.
– När man själv gick i skolan hade de här artiklarna varit helt nedklottrade efter en vecka. Nu får de sitta orörda. Eleverna tittar ju aldrig upp, när de står utanför klassrummen strax innan lektion står nästan alla och hänger över sina mobiler.
Vad som händer med deras nackar i ett längre perspektiv vågar Robin Ritsgard knappt spekulera i. Men det är främst vad mobilen gör med hjärnan och måendet som mobilfria veckan ska fokusera på. Förutom helt avstängda mobiler mellan klockan 8 och 15 kommer eleverna under lektions- och mentorstid få diskutera mobilvanor och vad det kan få för konsekvenser att alltid vara uppkopplad och tillgänglig.
– Det finns en stor stress hos många unga i dag över att alltid vara nåbara och att reagera direkt på allt som händer i mobilen. Men de behöver varva ner och få fokusera på att vara närvarande i skolarbetet. Kanske upptäcker de också att det är kul att göra annat på rasterna.
I årskurs sex och sju är det främst spel som lockar i mobilerna. Högre upp i klasserna sociala medier. På idrottslektionerna samlar Robin Ritsgard in allas mobiler i en låda. Det blir som en ljudshow i lådan.
– Det är ett konstant plingande av alla meddelanden som de får i olika sociala medier.
Barn och unga är inte annorlunda mot oss vuxna. Robin Ritsgard var själv tvungen att ta bort Facebook från mobilen.
– Det är så lätt att fastna, det vet ju vi vuxna också. Men medan vi vuxna kan bli glada över 15 likes för en bild så finns det barn som jag pratat med som tar bort en bild från Instagram om den fått under 50 likes.
Kan du tänka dig totalt mobilförbud jämt i skolan?
– Nja. Vi vill lära eleverna att själva kunna ta ansvar för sina mobilvanor. Vi vill väcka deras tankar och ge dem redskap att hantera sina mobiler.
I en korridor lite längre bort sitter elever i klass 8D och väntar på nästa lektion. Och ja: många har mobilerna framme. Men när Sandra Svanqvist får höra om den planerade mobilfria veckan ler hon.
– Det låter jättebra! Vi är alldeles för beroende av våra mobiler, jag också. Men om bara jag slutade hålla på med mobilen och sociala medier och alla andra fortsatte skulle det vara jobbigt, då skulle jag känna mig utanför. Det skulle vara jätteskönt om alla slutade.