Några hundra meter in i skogsområdet vid Untrakilen, mellan Mehedeby och Tierp ligger ett av de två bärplockarläger som nyligen satts upp på skogsägaren Stora Ensos markområde. Förutom en något medfaren vit äldre husvagn så består det mesta av den lilla lägerplatsen av en mängd olika förvaringslådor vars blåbärsfyllda innehåll vittnar om besökarnas syfte. Lägervakt för dagen är Dzeraldas eponis, som rest hit från Litauen tillsammans med nio andra säsongsplockare. Han pratar bara litauiska och ryska, så vår konversation sker framförallt via Google translate och gestikuleringar.
Han bjuder in oss i den lilla husvagnen, som tillsammans med två tält huserar de hitresta litauerna. När språkbarriären tvingar till telefonknappande i tystnad så skrattar han och bjuder på hallon och blåbär. Varken Dzeraldas eponis eller de andra är kontrakterade av något företag för att resa hit, utan de frilansplockar för att sedan sälja vidare.
Hur mycket tjänar ni på det här?
– 10 euro, säger han och pekar på den bärfyllda 15-liters hink som står på golvet i husvagnen.
På en dag plockar dem ungefär fem hinkar med bär, så dagsförtjänsten ligger på 50 euro, omkring 470 kronor. Oklart om det är per person eller delat på alla i lägret. Litauerna utanför Mehedeby innefattas inte av det kollektivavtal för bärplockare från länder utanför EU som togs fram förra året. Det och att de plockar privat gör att de inte har rätt till den avtalsenliga lönen på 19 772 kronor för heltid.
Det är första säsongen som Dzeraldas Ceponis arbetar här och än så länge tycker han att plockandet har gått bra. Han berättar att de haft några besök till lägret men att de själva inte har fått några problem. Här vid Untrakilen kommer han och de andra bärplockarna vara kvar i 10 dagar till, innan de återigen åker hem. Han plockar bär även i hemlandet och verkar trivas med det.
De tio litauerna är inte ensamma i Untrakilen om de, fortfarande relativt bärtäckta buskarna. En bit in i skogen från det husvagnslägret går en familj från Bulgarien och plockar. De talar ganska god svenska men vill inte bli uppehållna från arbetet länge.
– Vi har här och plockade förra året också. Det går inget vidare, vi får 8 kronor per kilo för bären, säger en av sönerna.
När vi är på väg ut från skogsområdet så vinkar Dzeraldas Ceponis och kommer över med en avskedsgåva: en liten hink fylld upp till bredden med matsvamp av olika slag och en annan med hallon. Blåbären får vi plocka själva.